När träffade du en morotsmissbrukare senast?

En fråga uppkom då i min tilltrasslade lilla skalle: varför är det mer legitimt med vintillställningar än till exempel folköl på berget eller hembränt på flakmoppen? Det är ju fortfarande en drog som du stoppar i din kropp. Är det för att det är mer än livsstil? Eller för att vin är någonting man avnjuter, inte för att bli berusad?

För att citera min vän Magnus:
"Det är väl snobbism helt enkelt. Vin har ju kultur! Ah, den druvan som odlats på den gamla gården sedan urminnes tider, lagrad i ekfat i 20 år, det måste vara bra helt enkelt - och man kan riktigt känna den torra jordmånen i dess stramhet och mmm... Fritjofsson! Folköl föds i aluminiumburkar och lagrar man det i 20 år är det giftigt när man dricker det."

Klockrent. Jag skrattade gott men satte skrattet i halsen när jag tänkte på mina egna värderingar. Jag ska ju själv anordna just en sådan vinkväll och skulle aldrig bli sedd offentligt med en bira i handen sittandes i en rabatt eller dylikt. Inte längre. Det hörde till fjortonårsåldern. Men är det vuxenpoäng att dricka vin? Och hur vettigt är det att ej färdigväxta barnkroppar häller i sig alkohol.

Alkohol är en drog som hämmar nervsystemet. I lagom doser så reducerar de ångest och spänningar och producerar ett stadie av avslappning och eufori. Den känslan har vi väl haft de flesta av oss. Varför blir man uppåt först då om alkhohol är i brist på bättre ord nedåttjack? Jo, för att det alkoholen gör är att den ökar aktiviteten den hämmande neurotransmittorsubstansen GABA i hjärnan samtidigt som den minskar aktiviteten av glutamat som gör en uppåt. Det vill säga: först har du en fas där du är glad på grund av minskandet av GABA men snart hinner den andra neurotransmittern i kapp och nedåtfasen inleds alltså. Och vad gör vi då? Jo vi dricker mer! Fast det fysiologiskt är helt idiotiskt och leder bara till större risk för skador. Varför kan vi inte dricka lagom och nöja oss med det? Tja, kanske för att alla våra normala reaktioner är helt tillsnurrade. Och det gillar vi tydligen.

Varför är vi så förtjusta i att bli någon annan för en kväll, att släppa alla hämningar? Tycker vi inte om de vi är? Borde vi inte satsa på att utveckla våra konstanta personligheter på ett sånt sätt att vi tycker om dem hela tiden? Varför är vi så anti att göra saker som är jobbiga?

Jag gick hem från jobbet i måndags med vad som kändes som myror som kröp i varje del av min kropp. Jag har ett stillasittande jobb, sitter framför datorn åtta timmar varje måndag och gör ett väldigt enformigt arbete. Och det är jag inte riktigt van vid. Framemot fyratiden brukar mitt ben skaka så förfärligt att hela bordet vibrerar och jag vill hoppa upp och ner och trumma på Mårtens huvud samtidigt som jag måste med yttersta precision klicka i olika små små rutor på dataskärmen. Ungefär en gång i timmen går jag in på handikapptoaletten och hoppar upp och ner och gör massa stretchövningar, som vi lärt oss på träningen men det hjälper inte så hemskt mycket. Jag blir galen ändå. I måndags på väg hem tänkte jag på hur jobbigt det var att sitta still. Och sen på hur jobbigt det är att röra på sig! Mindes åtskilliga soffpotatisdagar framför teven. Tänkte på alla de miljoner människor som bara sitter på sitt kontor varje dag och sen åker bil eller kollektivtrafik hem. Motionerar inte på fritiden. Olustkänslorna inför gymnastiklektionerna i grundskolan. Varför! Det är helt evolutionsmässigt fel!

Saker som är bra för kroppen ska kännas bra eller hur? Giftiga växter smakade bittert och äckligt för att vi skulle veta att vi inte skulle äta dem och fysisk aktivitet leder till en smidigare friskare kropp som mår BRA - alltså borde fysisk aktivitet vara högst lockande för alla. Varför gör det inte det då? Det blir som en ond cirkel, ju längre man inte rör på sig desto svårare blir det att röra på sig. Om det vill sig riktigt illa blir man sjukligt fet och kan inte göra mer som motion än att röra på fingrarna dagligen och sedan händerna och sedan armarna under flera månaders period för att sakta gå ner cirka hundra kilo.

Nu dök det upp en teori i mitt huvud. Jag är ingen filosof men...

Kanske, bara kanske är det såhär: Saker som är bra för en person, de är svåra att missbruka. Saker som är dåliga för en är lätt att överdosera på. Naturligtvis finns träningsnarkomaner och hysteriska morotsmissbrukare men det är inte så vanligt. Chips, godis, läsk, pizza, cigaretter, alkohol, knark, sitta i soffan hela dagen, det här är inte bra saker. Man intar lätt för mycket av dessa saker och mår dåligt men för det mesta vill man ändå ha mer snart.

Människor väljer ofta den lätta vägen. Varför ha naturligt roligt när en grogg hjälper till så otroligt bra och du märker ju inga påtagliga skador. Hosta blod efter en festival, det hör ju till. Baksmälla, det är en bra ursäkt att sitta i soffan hela dagen och äta pizza och chips och dricka apelsinjuice. Det hör till och förresten behöver kroppen socker, salt och fett dagen efter! Vore inte det ett väldigt praktiskt arrangemang? Man gick ut och söp sig lycklig och vaknade nästa dag och behövde bara käka en Big Mac och Co för att återställa kroppens alla skadade delar.

Och varför skulle människor inte välja den lätta vägen? Har vi inte sen stenåldern strävat efter att skapa en bättre värld för oss själva? Häst och vagn så vi tar oss fortare fram, sedan bil, tåg, flyg, concorde. Har vi i själva verket strävat efter att minska den egna fysiska ansträngningen? Det är ju helt fel! En snabb titt på TV-shop bekräftar min misstanke, där man kan köpa självkammande borstar, träningsband att ha runt magen när man sitter i soffan med mera med mera. Samtidigt som träningsanläggningar dyker upp överallt där man kan cykla på en stillastående cykel, ro i en stillastående båt eller simma fram och tillbaka i en liten bassäng. Vi rör oss inte längre framåt. Vi rör oss runt, runt, runt, högertrafik för motionssimmare tack.


Källa om alkohol: Passer and Smith, Psychology, Frontiers and Applications, McGraw-Hill Higher Education 2001

Av Kee Leong 06 nov 2002 13:21