Den politiska överklassen

O Karlsson har en disponibel månadslön på totalt 124 000 kronor, varav 44 000 består av statsrådslön, resten är en treårig EU-fallskärm, på 80 000 kronor. Den är från hans tid som ordförande i EU:s revisionsrätt. Arvodet kommer sedan övergå till en pensionsersättning.

Förra onsdagen satt jag på ett kommunalpolitiskt sammanträde. Där vi, nämndledamöter, har ett arvode på 85 kronor i timmen, minus 30 procent i skatt, vilket blir 59,5 kronor. Multiplicerar man det med fyra timmar, sammanträde, blir nettolönen knappt 240 kronor.

Jag har suttit i nämnden i fyra år och har valt att göra det, av egen fri vilja. Nu har jag kommit på att det inte är kommunalpolitik som intresserar mig och planerar att hoppa av efter årsskiftet.

Varje år har sista nämndsammanträdet, i december, avslutats med en jultallrik. Men i år finns det inga pengar till det, i varje fall inte i våran nämnds kassa.

Ordföranden i nämnden frågade om varje ledamot var beredd att avvara en 100-lapp var, till en jultallrik som består av en varmrätt och en kallrätt?

En annan ledamot föreslog att vi skippar arvodet den dagen, för till jultallrikens skull.

Det är då jag erinrade mig bistånd - och migrationsminister Jan O Karlssons saftiga nettolön och tänker, varför engagerar man sig politiskt egentligen?

1. För att man drivs av en inre glöd och en övertygelse?

2. Eller för att göra karriär och tjäna grova pengar?

Mitt engagemang bygger enligt den första principen. Jag vill inte föreställa mig att vara så falsk, att jag låtsas representera ett parti och en ideologi, bara för att det partiet var störst och innehöll de störst möjligheterna att nå politiska framgångar.

Men jag anser mig ändå – samt mina nämndledamöter och alla andra kommunalpolitiska idealister – väl förtjänta av en årlig jultallrik betald av kommunens skattebetalare.

Av Yohannis Petersson 06 nov 2002 09:44