Indien 2 - trafiksituationen

Här i Indien är det faktiskt betydligt värre. Iranska förare håller vi nog fortfarande som mer korkade, men indierna är ju trots allt 14 gånger så många. Dessutom är vägarna smalare, oxkärrorna fler och lastbilarna mer hänsynslösa. Sedan ska man dessutom på vägarna samsas med 1000-tals cyklister, motorcyklister, cykel-rikshaws, hästkärror, motor-rikshaws, handkärror, fotgängare, getter, hundar, fan och hans moster, och kor... kor som uppträder som om de står helt ensamma ute på en äng och njuter av en vacker solnedgång. De flesta kör helt enkelt runt dem.

Och om en till exempel en lastbil får punktering så fixar man detta på plats, det vill säga mitt på körbanan, även om det skulle finnas utrymme i gruset vid sidan av vägen. Möjligtvis läggs en ring med stora stenar runt bilen för att markera att något har hänt. Där kan bilen sedan stå och ingen verkar tycka att detta är det minsta konstigt. Oavsett vilket hinder som ligger på vägen kör man bara runt det. Kommer det mötande trafik tutar man bara. Störst vinner, som alltid i de här länderna. Båda chaufförerna försöker precis som i Pakistan tvinga den andre att åka av asfalten och ut i gruset. Man kör rakt mot varandra och väjer först i sista ögonblicket, så kallat "chicken-race". I början satte man som passagerare för det är ju dessutom vänstertrafik här i Indien, så det är ju passagerarsidan som tar en eventuell smäll upp händerna för ansiktet varje gång, men nu reagerar man knappt längre.

Cyklar och motorcyklister är givetvis de mest utsatta, men det verkar de inte bry sig speciellt mycket om, utan även de verkar tillämpa "chicken-race" som praxis. Att cykla i gruset verkar inte vara att tänka på, trots att vägbanan inte ens räcker för två mötande bilar. Indierna verkar i allmänhet inte över huvud taget medvetna om trafikens faror.

Olycksfrekvensen är därefter. Vi ser olyckor hela tiden. Ibland ser vi nog en nyligen omkullvält lastbil var 3:e mil. Vi har även sett vårt första lik, eller rättare sagt två fötter utstickandes från under en filt, med en helt demolerad moppe och en större folkmassa bredvid. Vi har sänkt farten ytterligare.

Över huvud taget tar det väldigt lång tid att köra här i Indien. En sträcka vi körde tog 8 timmar för 14 mil, men i ärlighetens namn berodde detta nog mer på att vi körde på små kurviga vägar uppe i Himalaya, än på mängden människor. Men en normal dag snittar vi nog inte mer än 40-50 km/tim.

Indisk trafik styrs ej av formella regler, utan praxis gäller. Praxis, mod och tutor. Alla tutar, oavbrutet. Backspeglarna används sällan utan du måste tuta för att de ska upptäcka dig. Det står till och med skrivet "Horn Please" baktill på lastbilarna. De indiska chaufförerna verkar använda skygglappar.

Tutar du inte existerar du inte. Desto högre tuta desto bättre. Vi använder nu öronproppar när vi kör!

Körkort får en indier tydligen efter en muntlig genomgång av skyltars betydelse fast väldigt många chaufförer är analfabeter och kan ej läsa skyltar och en praktisk kontroll av att aspiranten nödtorftligt behärskar sitt fordon. Kontroll av körkort existerar knappast och kontroll av fordon existerar inte alls. Mörkerkörning är en mardröm och detta försöker vi allra helst undvika. Fungerande bakljus på fordon existerar sällan och mötande trafik bländar aldrig av. Galna omkörningar är lika vanliga som på dagen och ett ensamt mötande ljus kan vara såväl en moppe som en "enögd" lastbil.

Oxkärror och fotgängare har givetvis aldrig ljus och reflexer är ej uppfunnet i Indien. Korna står fortfarande ensamma på sin äng, fast nu i mörker.

India by car,

Av Dan Brylde och Ante Malmström 05 nov 2002 14:17