Beröm en blatte!

Jag mår dåligt av den likgiltighet som råder bland svenskar. Jag blir rent utav förbannad på passiviteten inför den dolda rasism som breder ut sig.

Det är svårt för en invandrare att lära sig svenska. Men det är ingenting mot att försöka lära sig hur man blir lika mycket värd som någon annan. Konstant får invandrare höra att de är just invandrare. Och att det skulle vara synonymt med att ha det lite, lite svårare än som svensk. Tacka fan att man lär sig leva med klyftan när ingen bygger en bro med fundament på båda sidor.

Kan vi inte släppa det där med vi och dem? En gång för alla?

Gör klart att invandrare behövs. Inte för att de är invandrare, utan för att svenskar inte räcker till. För det gör vi inte, inte om vi vill bevara och förbättra vår välfärd.

Säg att invandringen berikar vårt land, kryddar vårt kök, sätter lite färg på vår kultur. Svenskar kanske är granna i sina folkdräkter, men kom inte och säg att de är ett färgsprakande folkslag.

Påpeka att invandringen rent allmänt förhindrade Sverige från att förbli det gråa vinterrike som det faktiskt var på god väg att bli under 70-talet. Detta kan i ju för sig bero på att jag växte upp med miljonprogrammet som granne och en massa barnprogram i svartvitt, typ Kalle i Vrånglebäck.

Skicka ordet vidare. Säg till svenskar, till jugoslaver, till greker, till kosovoalbaner, till namibier, till amerikaner, till norrmän - att det är härligt att det finns så många invandrare som är svenskar.

Alltså, sluta skäll och var snäll. Det lönar sig alltid.

Beröm är bästa bränsle.

Av Jonas Åkerlind 30 okt 2002 09:21