Tomtar på loftet? Jajamensan!

En vän till familjen hade ett stort teleskop i vardagsrummet. Visserligen låg storstaden för nära för att man skulle kunna se tillräckligt långt och bra ut i rymden, men det gick fint att se bromsspår efter en projektil som passerat genom en kulle i månens landskap.

Innan man fick kika ut i det okända försäkrade sig teleskopmannen om att man var vid sina sinnens fulla bruk:

- Det är lätt att bli lite tokig när man inser att det aldrig tar slut där ute, sa han och sippade på sin whisky.

Lika frisk i huvudet bör man vara när man träffar Sofia. På promenaden kan hon stanna tvärt, titta upp på den klarblå himlen och peka på en minimal silverglänsande flygplanskropp med vit luddsvans och utbrista:

- Tänk att det sitter människor där uppe!

I nästa stund kan hon konstatera:

- Vilken tur att vi kan göra kläder hördu! Tänk att man kan väva tyg, klippa och sy kläder av det, så att vi inte fryser mitt i vintern!

När TV-reportern rapporterar direkt från terrordåd på Bali hör hon knappt vad han säger. Hon babblar på och tycker det är extremt fascinerande att vi, på andra sidan jordklotet, vet vad som händer i samma ögonblick det sker.

Hon kan titta på sitt pekfinger och säga:

- Jag tror att det finns ett litet universum här på min fingertopp, kanske i varje atom i min kropp.

Efter några sekunders funderingar spärrar upp ögonen och säger:

- Har du tänkt på att vårt universum kanske är en liten atom på en pekfingertopp...

Ja så där håller hon på. Fascineras över telefoner som gör det möjligt för oss att kommunicera utan att vi ens sitter i samma stad, land, världsdel. Att vi har bokstäver som skapar ord, meningar, att vi kan trycka böcker. Att det måste varit kul när man kom på att majskorn gick att poppa till pop-corn. Och för att tala om indianer, för det var väl de som poppade först, visst är det lustigt att deras wigwams påminner så mycket om samernas kåtor. Hmm...

Varje möte med Sofia kräver mental förberedelse. Inte låta sig ryckas med. Inte börja fundera så mycket på att vardagliga trivialiteter egentligen är mer fascinerande än vi vågar inse. Inte bli "russad i pumpan", få "sus i huset", "kork i klotet". Hellre stänga av och flyta med. Ta för givet att allt är helt normalt.

Att Sofia varken är barn, åldring eller psykpatient gör det hela ännu mer irriterande. Varför kan hon och inte jag?

Av Anna-Carin Collin 29 okt 2002 18:08