Kroppen får sitt idag

I den kommun där jag och hustrun beslöt att njuta vårt otium - är egentligen tre. Sammanslagning skedde trots enorma protester från de infödda. Öppet krig har det alltid varit. Pojkar från E. har aldrig vågat uppvakta flickor från B1 eller B2.

Det är så noga vilket följande belyser. B1 Sveriges ärtigaste kommun.

Genom B1 går järnvägen och delar kommunen - vid en debatt vid ett möte som hölls av Rosornas parti utbröt en ordväxling som tilltog i styrka. Då alla argument var slut skulle ändå den äldste ha slutreplik med orden: "Du som är född norr om järnvägen borde inte fått yttra dig i frågan." Detta belyser hur noga det är.

I alla tre delarna är de äldre gruvarbetare, ärrade veteraner som fått slita hårt och ont. Många är de historier jag har fått höra genom flera år vid mina lördagsbesök i bastun.

När jag startade kom många varje vecka - som den yngste var det bara att lyssna och jag spände öronen här var det levande livet som talade.

Åren har gått och antalet blir mindre och "gubbarna" blir äldre. Fortfarande yngst - men numera med yttranderätt.

Är fientligheten slut? Nej. Den upphör inte i denna generationens tid.

Systembolaget öppnade butik i B1. Orättvist till tusen.
Ni kan behålla ert brännvin, vi åker till stan som förr: sades från E. Bolaget bojkottades och är bara hälften så stort idag som vid premiären.

Tre Folkets hus med olika traditioner. Ledamöterna kommer. De har ju reseersättning. Inga åhörare från andra delar.

Tre badanläggningar, inomhusbadet är beläget i mitten, utomhus i norr, badhuset i söder stängt på grund av pengabrist.

Klockan nio är det dags för insläpp. Några drar raskt till bassängen för trettio minuters simmande - upp - dusch - bastun. Här sitter de som hade kunnat lösa all världens problem. FN, EU, ja alla beslutande organ kunde kasta sig i väggen - här löses problemen. Lugn och stilla argumenteras det. Bara vid frågor som rör lokala problem höjs rösterna.

När alla är samlade börjar frågorna om personliga bekanta.
Varför är inte Nils här - nej han är sjuk. Åke gick bort i tisdags - skall begravas nästa vecka. Det var grabben som berätta. Svens fru fyller 90 - det kan man inte tro - kommer deras pågar hem från Amerika. Den ene är visst hemma. Det ser ut som han blir här nu.

Deras tredje på omkom i gruvan, på femtiotalet. Dom var tre som strök med den gången. Vi gick hem, ena foten på trottoaren, den andra i rännstenen - detta för att folk skulle förstå och inte komma med frågor. Vi skulle ju ner i helvetet dagen efter.

Det ena minnet efter det andra avlöser varandra. Alltid små fräckisar efter de tragiska historierna.

Två från i lördags.

Ett par gubbar skulle ha några "kaffegökar" och gick hem till den ene. När kaffet var klart och göken blandad sa gästen:

"Såg Du inte att det låg en främmande karl i sängen hos din fru."
"Jo - att han gitter i denna värmen", kom det lugna svaret.

Omedelbart kom nästa - det var samma en gång de kom hem - så fråga gästen: "Skall Du inte säga till honom?"
"Nej - det blir för många på denna lilla flaskan."

Nu börjar det bli riktigt varmt och ut till bänkarna i tvättrummet. Liksom många lördagar är proceduren densamma - alla får hjälp med borstning av ryggarna: "En halv könsnjutning", tycker en varje vecka.

Några har mer bråttom hem, andra tar en tur till i bastun.

Nu börjar de komma som så småningom skall avlösa oss. Fäder med sina barn. Tonåringar med sina fäder.

Av Lennart Ekman 28 okt 2002 16:38