As-arabisk, alltså skurar jag skit!

Var tog alla arty immigrants vägen?

När jag sitter och lyssnar på disco i mina hörlurar, tittar ut i datasalen undrar jag vad i helvete som händer här i Sverige... Varför finns det inga invandrare på min skola?

Jo, jag vet de fastnade på min förra arbetsplats Scandic hotel. De fastnade i handsken. Den gula gummihandske som skyddar dem från bajsbaciller när dom ska fika med handen på rasten. Handen de nyss torkat affärsskit från toan med. I den fastnade dom. Sen får de lära sig göra rent den för att inte få svamp på händerna. Vi får också lära oss att skydda händerna från frätande terpentiner och spriter. Sen dricker vi spriterna istället. Medan de skurar och bäddar till ryggen går av lyser Seinabou och Payom med sin frånvaro här i de ariska korridorerna på KKH.

Jag kan längta tillbaka Scandic eller Klockaretorpet till alla chilenare och kosovoalbaner. Ja vi har en eller två samvetsnegrer på skolan precis som på tv4. Fast inte för att de är inkvoterade här utan för att de kvalat in.
När kommer han skolsnubben som bor i Bromma bestämma sig för att trigga invandrarkidsen till dessa instanser? Dessa konstbyggnader som är packade med blekansikten och europeer. Eller när ska en mamma eller pappa fatta att den möjligheten finns. Eller när ska jag fatta varför det är som det är varför araber, asiater och afrikaner inte en enda gång varit min klasskamrat sedan högstadiet. Var försvinner dom sen? Hello Afrika! 1995 sen? Var tog ni vägen?

Ursäkta om jag tjuter men det ser förjävligt ut här på skolan. "The summer is magic" dansade vi till somarlovsnatt 1995. Men vad hände sen. Var det Scandic som stod med öppen famn och samlade in er i sin gigantiska återvinningsmaskin. Som lärde er vända ut och in på handskarna när ni städat klart, att torka av dammet med rätt trasa, att knacka innan ni går in i ett rum. Var det Scandic som tog er? Medan jag lär mig spänna dukar, klippa film, fota med Hasselblad, framkalla film, trycka screen dricker ni kaffe ur mugg och jag glider fram på golv ni polerat, för det har ni lärt er.

Antagligen dunkar samma låt in i era öron som i mina när vi i samma takt drar handen upp och ner. Er hand över en flottig spegel en unge från Trollhättan kletat ner med sina smutsiga fingrar. Min hand över en gigantisk linneduk jag just spänt upp. Jag väntar på min professor, ni väntar på att Enrique ska komma in och dra handen över hyllkanten, kolla dammet, känna på överkastets spänning. Kolla så ni lagt ett block och en penna med Scandicloggan i varje byrålåda. Precis som det ska vara för att ni ska bli godkända och slippa städkursen igen.

Hur kan det bara få vara såhär?

Två byggnader i Stockholm. På den ena var jag och två till inte invandrare. På den andra tvärtom.

Jag vägrar att inte tro på folks förmåga att göra vad dom vill och att allt går om man vill. Men hur kan det då gå ihop att vissa torkar skit för 7000 i månaden och andra säljer en målning för samma summa. Inte för att konstnärer är rika på pengar, med det är onekligen en helt annan känsla att göra något för sin egen del, något man gillar till skillnad från känslan att städa upp andra människors avfall och vara andra till lags. När moroten är att man då och då bjuds på en bulle till kaffet. Där guldet i tillvaron är bulldeg med kanel och pärlsocker istället för riktigt guld i hjärtat.

Jag ser inte ner på städare, det var en slump att jag kom hit till skolan som förverkligar mig. Annars hade jag suttit kvar på Scandic. Med en bulle i ena handen och en rosa trasa i andra. Resten av livet och antagligen varit exotisk svensk. Nu sitter jag har på Skeppsholmen och är ordinär, med ilska över att det är så överjävligt.

Ok, tur för mig att alla inte vill bli konstnärer men jag kan på rak arm tro att det är fler på Scandic som vill bli det än elever från skolan som vill torka skit. Jag hoppas han i Bromma, skolministern fångar upp alla arty invandrare som försvann någon gång efter högstadiets sista skoldans innan de faller ner i den gula gummihansken på Scandic.

Av Rebecca Eriksson 22 okt 2002 09:40