Går arbete före låga kostnader?

Realkapital kan även ses som något som finns i beredskap även när det inte användas eller beskådas. Det kan under ägarens beredskapstid även utnyttjas av andra enligt avtalade villkor.

För att i en kretsloppsekonomi förnya och underhålla realkapitalet så krävs det någon eller båda av de här definierade faktiska kostnaderna:

1. Arbetskostnader definieras som människors medverkan eller engagemang för att beskriva "recept", starta upp, styra, reglera och stoppa processflöden.

2. ’Energikostnader’ definieras som att solens exergi - utan människors medverkan eller engagemang - använder realkapital för att styra och reglera flödesprocesser som förnyar och underhåller realkapital. ’Energikostnaderna’ inom teknosfären är då noll. Dvs. solen står för "kostnaderna", men är utanför teknosfären.

3. Arbetskostnader kan i hög grad ersättas med ’energikostnader’. I vilken grad och i vilken takt är detta önskvärt? Varför?

4. Om varje människa såsom en gemensam nyttighet av beredskapstyp, har fri access för att via Internet enligt recepten starta upp sådana processflöden som enbart kräver energikostnader så blir de externa kostnaderna noll. OBS! kostnaderna för recepten är kanske inte noll upphovsrätt eller allmänning.

5. Går processflöden att åstadkomma exempelvis från jord till bord i urbaniserade samhällen utan externa kostnader och utan gåvor om inte intressenten till väsentlig del deltar i själva processflödet? Är detta tekniskt möjligt? Är det önskvärt att samhällsfinansiera datorsimuleringar som finns tillgängliga för alla via Internet som bekräftar eller dementerar?

6. Frågan blir då: Bör "Särimner" implanteras inom teknosfären för att ena dagen kunna "ätas upp" och inom rimlig tid finnas tillhands igen på "bordet"?

7. Inom ekosfären finns det naturligtvis sådana processflöden, till exempel solens recirkulation av H2O vatten. Men vatten är ju inget realkapital och tillhör inte teknosfären.

Detta borde numera ur teknisk synvinkel relativt enkelt kunna undersökas genom att datorsimulera under något eller några decennier, och därefter under kanske ett halvsekel bygga upp och integrera de infrastrukturella system som krävs, samtidigt som även processernas belastning på miljön och på ekosfären styrs mot noll. Av vilken anledning och i vilken utsträckning bör hanteringen av förnybara produkter och tillgångar integreras i de berörda processflödena?

Vilka är för eller emot en sådan utveckling av samhällets sociotekniska infrastruktur, och i så fall varför? Vilka är för eller emot finansiering av datorsimuleringar? Tacksam för konstruktiv kritik.

Finns det ett allmänt ointresse eller tabu hos etablissemanget bland forskarvärlden, politiker eller andra tänkbara finansiärer, att med datorsimulering eller på andra sätt utreda i vilken grad och omfattning det med befintlig teknik rimligen är möjligt att eliminera arbetskostnaderna? Har etablissemanget samtidigt någon sorts tabu mot att bekosta någon sorts utredning som tillsvidare bekräftar eller dementerar om det finns någon rimlig anledning att förhindra att vem som vill har fri och direkt access via datanät för att enligt digitaliserade recept starta upp sådana processflöden som kanske nästan enbart kräver ’energikostnader’?

Finns dessa tabu så borde de som inte vill överge dem motivera varför de inte anser att fattigdomen bör elimineras med alla medel. Även om det strular till inom för framtiden beslutade eller planerade dagordningar.

Av Uno Hansson 21 okt 2002 14:54