Jag, en Rambo-sambo...

Bild 1: Jag står och målar fasaden på det nyinköpta sommarhuset. Klädd i vit ärmlös t-shirt och avklippta jeans låter jag penseln svepa i långa självsäkra drag upp och ner för brädorna. Mina välgymmade och perfekt defade armmuskler sträcks ut och dras samman med en självklar smidighet medan jag glatt visslar med lätt åtskilda läppar så mina bländvita tänder glimmar i solskenet. Timmar av oförtrutet och hårt kroppsarbete i solens sken den gångna sommaren har färgat min hud i en gyllenbrun färg som perfekt harmonierar med mina mörka ögon och svartfärgade hår.
Gud vilken man jag är...

Bild 2: En regnig kväll i oktober sitter jag mittemot min hösttrötta och gråtande flickvän. Den senaste konflikten på hennes arbete är samtalsämnet sedan en timme tillbaka och jag lyssnar mest. Jag låter henne få utlopp för all sin frustration och ilska utan att för ett ögonblick förlora koncentrationen. Skjuter bara då och då in ett eller annat väl valt ord för att hjälpa henne på traven när hon tappar tråden, eller sträcker mig över bordet och smeker hennes hand till tröst. När teet är slut i hennes mugg fyller jag på utan att hon märker det och när värmeljusen slocknar är jag där med min cigarettändare fast jag självklart aldrig rökeroch tänder dem igen. När stormen bedarrat tappar jag upp ett varmt bad åt henne fyllt med olika arom- kulor och håller mig vant i bakgrunden resten av kvällen.
Gud vilken man jag är...

Bild 3: Jag sitter i vår nyinköpta bil på väg hem från arbetet en onsdagsmorgon i februari. Jag är på väg till Exet för att handla med lite frukost hem till min älskade. Två liter mjölk, juice, glutenfritt bröd till henne något jag självklart alltid tänker på, inga missade innehållsdeklarationer i vår värld och den där yoghurten med bärsmak som hon älskar så. På väg ut lyckas jag flirta till mig tidningen med Tv-bilagan från igår, innan kassörskan slår in hela beloppet på betalkortet medan jag med osviklig bravur knappar in den fyrsiffriga koden.
Ett stopp till blir det innan jag är hemma, på blomsterjouren inhandlas en bukett röda rosor. Aldrig skulle väl jag glömma bort hennes namnsdag hennes andranamn är det idag och lite romantik i vardagen är ju så himla viktigt.

Väl hemma väcker jag henne efter en timme med frukost på säng och ett ömt leende på mina läppar, kysser hennes mun med sin natt-andedräkt passionerat och förklarar henne min eviga kärlek.
Gud vilken man jag är...

Bild 4: Vi är bjudna på fest tillsammans och anländer perfekt och klädsamt en halvtimma sent, så nästan alla andra kommit och vi omedelbart hamnar i fokus för allas uppmärksamhet när vi avslappnat sveper in genom dörren.
Hela kvällen är jag den perfekte pojkvännen, lämnar henne fri att umgås med våra vänner, men aldrig så länge så hon känner sig ouppmärksammad av mig.
Jag flirtar klädsamt med hennes väninnor, men aldrig utan att släppa den där lilla men ack så viktiga distansen. Alltid attraktiv, men aldrig otrogen - sådan är devisen.
Självklart dricker jag inte, det är ju jag som ska köra hem och när kvällen är slut och min ros fyllnat till rejält, leder jag henne upp till sängen och kysser henne klädsamt godnatt.
Gud vilken man jag är...

Bild 5 sanningen: Jag sitter i båten och fiskar. Här finns bara jag och tystnaden. Solens första strålar kikar just över skogskanten och från den spegelblanka vattenytan stiger morgonröken i silverfärgade slöjor. På botten av båten glimmar en nytagen gäddas blanka kropp och utifrån den till synes oändliga vattenspegeln hörs en loms spöklika rop.
Jag drar in den friska höstluften i ett par djupa andetag och njuter av den största ynnesten en människa kan åtnjuta här i livet: Att för en stund få vara sig själv, bortom alla pålagda ideal och sociala mallar. Att få vara mig själv här och nu, ett med nuet och naturen.
Jag är någons sambo, jag är någons man - men mest av allt är jag mig själv. Här och nu....
Mer äkta än så här blir jag aldrig, alla ideal till trots...

Av Mattias Landgren 19 okt 2002 13:34