Björnpälsen hette Karsten

Men nu var hon upprörd.
För det var
kinesiska katter.
Hon var arg
och
tyckte synd om
sig själv.
Men vänta.
Var det inte mer synd om
katterna?
Och i så fall.
Hade det inte även
varit synd om
minkarna?
Om det nu hade varit minkar, vilket det inte var.
Oj, nu blev det mycket.
Hon orkade
inte tänka.
Hon tog
rävboan istället.
Den passade dessutom
utmärkt med
björnpälsen
var egentligen
gjord av
labradorer.
Tur att hon inte visste
Siri och Gustav
hade ju en
labrador.
Den hette Karsten
och var så fin.
Det var björnpälsen också.
Tur att hon inte visste.
För det är ju skillnad på
djur och djur.
Vissa är till för
att lindas runt halsen,
andra inte.
Det var elakt
och
gjorde ont
att knyta en katt runt halsen.
En räv
gick bra.
Så mycket visste hon.
Hennes man tyckte
hon var larvig
inte synd om katterna
eller minkarna.
Det var skandal.
Han hade ju betalat.
Då hade han rätt.
Så mycket visste han.

Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola.

Av T.L Stjerna 19 okt 2002 13:11