Elvaåringar i underkläder

Delar av Lena Vikbergs artikel bygger på en falsk mediabild. Jag har varit "tjattaktiv" sedan 1996 och på Lunarstorm sedan dess tidigaste dagar. Jag har snackat med hög och låg, tagit emot förtroenden och bitit ifrån när jag sett något jag inte gillat, till exempel när småtjejer och småkillar förlorat sig för hårt i sina föreställningar om vuxenvärlden.

Jag har, trots min myckna aktivitet ALDRIG sett en 11-årig tjej lägga ut nakna eller porriga bilder på sig.

Ämnet har uppmärksammats mycket den senaste veckan - det absolut klokaste och mest verklighetsnära skrev Linna Johansson i sin krönika i Expressen. Hon skriver bland annat:

"Den som ser blåsta brudar överallt på Lunarstorm ser fel. De vet vad de gör. De leker med identiteter. Provar att vara knullcamilla_84 en dag, för i skolan är det helt omöjligt för man blir bara trakasserad och tafsad på. På Internet bestämmer man själv. Ingen kan komma åt en om man inte själv vill. Reglerna är som överallt annars. Lämna inte ut telefonnumret till främmande människor. Ring inte upp. Åk inte hem till någon. Det är sånt ungar ska veta. Det är gamla enkla regler som fortfarande funkar."

Halleluja - äntligen en vettig människa.

För jag tror att detta överskuggar allt - inte att synas även om det kan vara en liten del av orsaken också - utan just att leka med identiteter.

För mig är det svårt att förstå att vissa ser så svartvitt på allt som har med flickors yttre roller att göra. Som om allt visande av hud sker på mannens villkor och är förnedrande för kvinnan. Som om lusten är kvinnans uttryckssätt och porren mannens. Om nu kvinnan överhuvudtaget får ha något som liknar lust utan att skämmas.

Ska vi verkligen föra sådana vanföreställningar vidare till våra barn och ungdomar? Hur ska vi då någonsin komma tillrätta med de sneda könsroller vi har idag? Jag anser att den här typen av fördömande synsätt cementerar och förvärrar kvinnans underläge. Precis som det också ger reklamen och media en oemotsagd och oproportionerligt stor makt över våra självbilder eftersom dessa spelar på samhällsvindarna och är helt beroende av dem.

Jag är stolt över min dotter, 15 år, som driver på ett mycket uppfriskande sätt med förlegade föreställningar, med könsroller, porr och feminism i en enda röra. Hon är medveten, självständig och har en grundmurad integritet, vet precis vad hon vill och att ställa krav eller säga stopp allt utifrån vad hon vill och hur hon känner sig. Min uppfattning är att hon är en representant för sin generation. De är inga lalliga dockor, de är självständiga kvinnor och jag hoppas vid gud att de fortsätter att vara det även när de kommit ur sina obstinata tonår.

Linna Johanssons krönika hittar du på
Länk: expressen.se

Av Paula Blomberg 15 okt 2002 16:33