Malmö på trettiotalet

Söndag morgon. När man var finklädd skulle det flaneras. Från Österportsgatan fram till Stortorget var ganska lång väg. Med barnsben mätt.

På hörnet, med Residenset till höger, Rådhuset på vänstersidan, blev det en paus. Far skulle tända pipan.

Mitt på torget fanns en staty av en tjock gubbe med jättestor hatt. Han satt till häst. Har glömt vad han hette - men minns att var vi gick - tittade han ned på oss.

Oavsett när vi kom till denna plats strålade solen eller så var det gnistrande vitt av snö. Aldrig grått och regnigt.

Nu skulle det väljas väg. Snett över torget - faster Olga med tråkigt sällskap - ingen att leka med. Till höger - båten till Köpenhamn; Tivoli eller Zoo. Vänster - lång promenad till Folkets Park och därtill hörande karuseller.

Undantaget var de söndagar Mor var ledig. Då vankades det middag på lokal - dessert med vispgrädde.

Innan vi lämnade torget skulle den offentliga toaletten besökas. Inga protester hjälpte. Det var lukten som var svår att klara.

Från hamnen kom Ringlinjen trean. När det var riktigt varmt fanns endast en kedja runt vagnen. Trevligt nöje att åka runt city i denna spårvagn.

Lastbilar med bänkar på flaket parkerade och glada människor strömmade in på torget. "Det är bönder i stan", brukade Far viska.

De tog sig en runda och såg upp på det vackra vita hotell Kramer. Även Frimurarhotellet fick en titt. Bankhusen och Olssons Hörna samt apoteket Lejonet skulle beses.

Olssons hörna tog lite längre tid - här fanns kläder endast för societén. Fougstedts var aningen enklare, mer spännande. Här kunde eventuella drömmar gå i uppfyllelse, som Mor sa en gång.

Vintertid med Far var samma rituell. Undantaget var att nu var det eftermiddagsbio som var målet. Mest musikfilmer.

Tisdagar var Mors lediga dag. Först skulle vi gå till den välsorterade viktualiehandeln. Här inköptes en strut med ärtor 5 öre. Expediten lyfte på sin skärmmössa för Mor. Det var stiligt.

Ärtorna skulle vara till duvorna. Dessa var så tama att de åt från min framsträckta hand. Utan att gå i källaren fortsatte vi bort till Södergatan och enhetsprisaktiebolaget EPA. Här fanns rulltrappa upp till andra våningen. Här satt tanterna Ada och Carla. Mors väninnor.

Nu blev det "sladder".

Ada bruka skoja till det: "Berätta, berätta - inte för jag är nyfiken, men jag älskar skandaler."

Det var alltid bråttom hem - far skulle ha mat och tant Adas fästman brukade också komma.

Några udda besök minns jag mycket väl. En gång var ett fackeltåg. Frivilliga skulle till Spanien och inbördeskriget.

Även troligen det första Luciatåget med insamling för behövande. Inte att förglömma den årligen återkommande julskyltningen och julafton när mässingsorkester spelade från Rådhusets balkong. Julskyltningens stora begivenhet var Olssons hörna. Denna Malmös ledande beklädnadsaffär var i två våningar. Massor av folk stod i snön och tittade upp. Här på en stor vit duk visades Chaplins kortfilmer. Vem glömmer någonsin polisjakter med mera. Detta varvades med damer och herrar som kom fram och visade sig i nya kläder.

Tiderna förändras - sist jag stod på denna plats fanns ingenting i fönstren där Chaplin en gång roat oss. På bottenvåningen finns idag en restaurang som ägs av sonen och barnbarnen till författaren av detta försöks kåseri.

Av Lennart Ekman 14 okt 2002 14:22