Borta för alltid

är det trångt
broar sprängs i inre explosioner
som rister muskulaturen
och skälver till
i handflatans hud

i mitt borta för alltid
är jag
den enda
med passerkort
där hälsar jag ogärna
på det jag en gång
girigt önskade

det krossade mig
med sitt onda karma
det anskaffade apor
som bet sig fast
i mina armar
och
i mina ben

men så kom försommardagen
med doft av syren
och så kom försommarnatten
med doft av jord
ett helt dygn skrattade jag högt

det är i borta för alltid
jag slipper kännas vid det.


detta är ett bidrag till Sourzes poesiskola

Av Jenny Nilsson 12 okt 2002 10:57