Jag älskar Saddam

Eftersom jag tycker att det är fel att USA på eget bevåg ska attackera Irak så måste det ju enligt Ahlmarks resonemang betyda att jag tycker att Saddam är en hyvens kille.

Per Ahlmark skriver:
"Samma land som räddade Västeuropa från först nazismen och sen kommunismen tänker nu också skydda oss mot de mest fasansfulla vapen för massförstörelse..."

"Räddade oss" från nazismen och kommunismen? Det var knappast USA som ensamt utgjorde räddningen för det krigshärjade Europa. Man kan fråga sig hur situationen hade sett ut om inte Sovjetunionen hade drabbat samman med Tyskland i ett utdraget och för båda sidor förödande krig på östfronten.

Man kan enligt Ahlmarks resonemang kanske även hävda att USA "räddade" det japanska folket från sina onda ledare genom att använda kärnvapen i krigets slutskede, en krigssituation där Japan enligt många bedömare redan var besegrat.

Vidare:

"Det var inte säkerhetsrådet som gav NATO tillstånd att bomba Serbien."

Precis. Och det är just det som är problemet.

Vad händer om USA utan FN:s medgivande ger sig in i Irak, bombar Bagdad sönder och samman och lyckas avsätta Saddam Hussein? Vi får en situation där världens enda kvarvarande supermakt med global militär styrka på eget bevåg gör vad de vill med vem de vill när de vill. Diktatorstyre eller ej, Irak är fortfarande en suverän stat.

Det handlar inte om huruvida man anser att Saddam är skyldig till folkmord eller ej, eller om han skall avsättas eller ej, självklart är Saddam Hussein den värsta sortens förbrytare som Irak klarar sig väldigt bra utan. Detta handlar om under vilka former han skall avsättas. Sker detta genom att en enskild nation med militärt våld tvingar en statschef från makten, kanske till och med mördar honom, så tar vi ett steg mot en mycket instabil världsordning.

Och i samma ögonblick som de första bomberna faller över Irak kommer de få kvarvarande hjälpsändningarna till Iraks civilbefolkning att upphöra. Det irakiska folket kommer åter att vara helt avskurna från alla humanitära aktioner. Många hjälporganisationer vittnar idag om det omedelbara behov av hjälpsändningar som stora delar av Iraks befolkning har. Ett stopp för dessa sändningar innebär direkta och fruktansvärda konsekvenser för dessa människor.

Och vad händer om USA misslyckas med sin militära operation? Tänk om USA fastnar i ett ställningskrig i och runt Bagdad? Det har hänt förut i så kallade "säkra" militära operationer av stormakter, i exempelvis Vietnam på 60-talet och Afghanistan på 80-talet.

Iraks civilbefolkning drabbas återigen av utdraget krig och kaos. FNs vapeninspektörer förlorar alla möjligheter till att utföra sitt livsviktiga arbete. Risken för att hela mellanöstern faller handlöst ner i instabilitet och orolighet ökar tusenfalt. För att inte tala om alla de människoliv som kommer att släckas.

Och vem skall ta över efter Saddam Hussein? Det finns ingen tydlig enhetlig irakisk opposition som snabbt kan kliva in och ta över styret i diktatorns ställe, risken är överhängade för ett land och en region i fullkomligt sammanbrott där olika folkgrupper drabbar samman i kampen om makten. Men Ahlmark anser säkert att USA kan lösa detta genom att låta en militär styrka bli kvar i Irak för att behålla lugnet tills vidare. Att man samtidigt får kontroll över en av de största oljeproducenterna i världen kan ju bara anses som en bonus.

Och vad gör det för FNs position och anseende i världen om den allmänt rådande bilden är att USA, den enda kvarvarande supermakten, helt enkelt struntar i det överstatliga organ som syftar till att hejda brott mot internationella överenskommelser?

I inledningen till FNs stadgar kan man läsa:

"We the peoples of the United Nations determined ... to establish conditions under which justice and respect for the obligations arising from treaties and other sources of international law can be maintained..."

Redan idag utför USA och Storbritannien flygattacker mot Irak under förevändningen att de upprätthåller flygförbudszonerna över norra och södra Irak, nånting som inte har någon förankring i någon FN-resolution eller annan internationell överenskommelse och därför strider mot det ovanstående citatet.

Och vad gäller frågan huruvida Irak innehar massförstörelsevapen: Om inte Per Ahlmark har fått ta del av hittills opublicerade bevis för detta så undrar jag varför han inte lyssnar mer på någon som borde ha insikt i ämnet. Chefen för FN:s vapeninspektörer Hans Blix sa så sent som i går att han hittills inte har sett några som helst bevis på att så är fallet. USA och Storbritannien har ännu inte presenterat några konkreta uppgifter, tvärtom finns det en stark åsikt bland insatta experter att Irak omöjligen kan ha utvecklat den typ av arsenal som krävs för att utgöra ett reellt hot mot omvärlden.

"Handlar demokratiers utrikespolitik numera om att spela på folkliga fördomar, som uppenbart kan föra oss alla in i elände?"

Ahlmark menar retoriskt att detta är fallet med de europeiska regeringarna, men man kan lätt ställa samma fråga i relation till USA:s utrikespolitik och Ahlmarks argument.

Innan Per Ahlmark kan presentera klara svar på dessa frågor bör han iaktta stor försiktighet i sina uttalanden om bombningar och skuldfrågor.

Av Anders Ekbom 11 okt 2002 16:21