Klippgatan 3

Det studsade
på knät och ner på golvet,
rullade vidare in i kokvrån
där den andra signalen
sprängde det i bitar.
Blod och grå hjärnsubstans,
han hade trott att den skulle vara rosa men det var den inte,
tapetserade om väggarna.
Frigjorda tankar rusade tillbaka in i
det lilla rummet
fylldes av hans tankar.
Så många tankar
tänkte han.
Ovanför vasen
i hyllan
bakom TV:n
på bordet
dansade en naken kvinna
han kände igen
bakifrån.
I lampskärmen
i fönstret
satt en gammal man i en fotölj med kalsongerna runt fotlederna
och var fjolligt självupptagen.
Det unga litterära geniets gamla filosofiska tankar om rätt och fel låg
på mattan
under bordet
satt en grön liten hund, av obestämt kön,
nej vänta,
det var en tik
och sket.
Hon begravde tankarna om rätt och fel
i en stinkande hög av
perversa fantasier.
Barndomsminnen
sprang nakna runt i det lilla rummet och lekte
att de var eskimåer.
Mannen i lampan sov i sin fåtölj.
Tredje ringsignalen
väckte honom.
Han reste sig.
Gick över till telefonen.
Svarade innan den ringde igen.

-Ja?
-Hej.
-Hej.
-Vart ska ja? Ja minns inte.
-Vad ä klockan?
-Tre.
-Klippgatan.
-Vilket nummer?
-Jag ska kolla.

Han gick ut i hallen, tog upp en tidning och läste adressen.

-Tre.
-Tre?
-Ja.
-Ja har inga pengar.
-Hur ha du tänkt komma hit då?
-Taxi, Josef ha stuckit, han ä borta.
-Ta en taxi så betalar ja.
-Josef ha försvunnit.
-Ta en taxi, ja betalar.

Han la på, nej, slängde på luren.
Satte sig i fotöljen.
Log.
Mindes en tid då han varit ett ungt litterärt geni med stånd och jeans.
och
nu hade Josef, OJ! nu har jag tappat tråden...

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs poesiskola.

Av T.L Stjerna 10 okt 2002 16:07