JPA proudly presents: Kringlan!

Jag började skriva på Sourze förra våren mitt i en kaotisk flytt. Det började med att deklarera "Reclaim the Kids!" som ett utrop för att vi skall förstå våra roller som mammor, pappor och barn lite bättre och ta tillbaka ansvaret från timanställda myndighetspersoner och vinstjagande medier. Det har varit en lång resa där jag tror jag har börjat förstå mitt hemland sedan 20 år lite bättre.

Jag hoppas att även ni läsare har börjat förstå oss nya och nygamla svenskar lite bättre. Nu har jag kommit till resans slut, dags att gå vidare till nya utmaningar, bland annat i rollen av kommunalpolitiker!. Jag vill dock tacka alla som har läst och debatterat, sågat och uppmuntrat. Cirkeln har nu slutits genom att jag har fått en trovärdig förklaring till det som jag upptäckt av de svenska könsrollerna.

"Kringlan" skickade kommentarer till min artikel om "Den prepubertala gubbigheten" som fick till slut puzzelbitarna falla på plats. Jag citerar honom för han har inte råd att skriva på Sourze.

Jag hoppas också att Sourzes ledning inser att genom att lotta ut gratisskrivnycklar kommer flera fattiga talanger och tänkare dyka upp och det är livsgnistan och inkomstkällan i längden. Och glöm inte det som vi talade om i Göteborg: att skapa ett forum där folk kan ställa politiker och myndigheter till svars. Det behövs mer än någonsin. Eller är det just det man är rädd för...?

Well anyway, ha det bra mina vänner och låt Kringlan här ta plats:

KRINGLANS FUNDERINGAR KRING DEN MANLIGA OMOGENHETSKULTEN

"Kanske är det dagens samhälle som skapar denna prepubertala gubbighet. Jag vill mena att många av dagens pojkar och tjejer inte har en manlig förebild. De första som riktigt var utan det är 60-talisterna som börjar närma sig 40. De växte upp på dagis med kvinnor som lärare, likaså i skolorna, deras fäder var ute och jobbade hårt. Första egentliga riktiga förebilden kom kanske i högstadiet eller gymnasiet av någon halvt vansinnig filosofilärare. Att vara kille i feminismens Sverige är inte alltid lätt faktiskt, det är lite som i NileCity med brandmännen. Jag tycker det är underbart när dom ställer sig frågan vad en kille egentligen är: en kille är ingenting man föds till, det är ju någonting man blir.

Själv kommer jag väl ihåg när jag gick i nian och vi hade en dag om jämställdhet när en extremfeminist kom till vår skola och först pratade med tjejerna. Hon lärde dem diverse olika knep för hur man kan misshandla killar, mest handlade det om vårt könsorgan som man på olika sätt skulle drämma till.

Självklart var de bara i självförsvar. Men kul var det inte som liten undrande pojke, utan någon egentlig manlig förebild få känna det allmänna hatet som ströddes ut av tjejer mot oss killar. Än mindre lustigt var det när en av tjejerna körde grab, twist and pull på skämt, även om det var löst, gjorde det fruktansvärt ont.

Hon bad naturligtvis om ursäkt och så, men i den perioden när man börjar undra vad som i helvete är fel med en när man tycker om tjejer så himla mycket, och ens sexualitet är helt uppknullad och utan förebilder. Gjorde jag mig riktigt skyldig till tjejers lidande, i egenskap av att jag råkade födas med en snopp?

Senare hade vi killar föreläsning med samma feminist. Hon var en rätt snäll människa, men så här i efterhand menar jag att det är oerhört fel att mena att ni ska bli män, potentiella våldtäktsmän till en samling 13-14-åriga pojkar. Många mådde oerhört dåligt.

Jag är numera rätt lycklig, jag har haft åtskilliga tjejer som menar att jag inte behöver känna skuld och må dåligt för jag har snopp, de menar att de tycker den e rätt så fin och gullig. Det har å andra sidan tagit ett tag...

Jag tror till och med att jag kan sträcka mig så långt som att påpeka att en del av våldtäkterna beror på bristen av manliga förebilder, för att gå tillbaka till ett gammalt tema. Det är faktiskt inte bara tjejer som blir lidande, vi killar blir det också. Vi MÄNNISKOR."

/Kringlan


Epilog

"Reclaim the kids" gäller ännu mer. Vi föräldrar till skall hålla koll på vilka som får komma till skolan och undervisa i det som är det intimaste och vackraste i livet – sex och kärlek. Det räcker inte med RFSL–paket i homosex eller ultrafeminister som lär ut kampsporter till tjejer, det räcker inte med ungdomsmottagningar där man bara slentrianmässigt säger att unga skall inte tala med sina föräldrar. Vi föräldrar måste ta in författare, filosofer, porrskådisar och hemmafruar för att berätta för ungdomar hur olika aspekter av samlivet och könsroller ser ut. Ingen skall ha monopol på den sanningen ensam. Lärarhögskolan och lärarförbunden skall vakna och inte ducka inför detta "obehagliga" .

I slutet räknas bara det vi gör mot varandra som människor. Därför skall begrepp som NÅD, SNÄLLHET, VÄNLIGHET, RESPEKT och KÄRLEK hållas högt och vi skall alla reagera mot ryggmärgsreflexiv förnedring och mobbning var den än förekommer – i porr, i humor, i pedagogiken, i politiken... Jag blir så glad av att Kringlan har inte tappat sitt fokus om att det handlar om människor!

Av Johanna Parikka Altenstedt 08 okt 2002 14:17