Den gigantiske fijianske militären

Jag har varit på Fiji och på Cooköarna. Och jag rekommenderar alla att åka dit.

Varför?

Klimatet är underbart. Alltid varmt, aldrig stekande. Folk är snälla och trevliga. Brottsligheten är nästan lika med noll. Till och med knarklangarna i centrala Suva Fijis huvudstad är artiga. Killarna har kjol, till och med poliserna. Det finns inga farliga djur. Och Fiji Bitter är ett underbart öl. Cooks Lager är inte lika bra, men ändå helt okej.

Följande historia säger en hel del om Fiji:

Jag hade varit på Fijis största militärbas för att intervjua överbefälhavaren. På väg från intervjun går jag mot busstationen. Efter typ tre minuters promenad stannar en bil bredvid mig och vevar ner rutan. I bilen sitter en gigantisk fijiansk man i uniform det är ingen slump att Fiji är en världsnation i rugby - folk är helt enormt stora.

"Nu är det jidder på g" tänker jag och ser framför mig hur han läxar upp mig eftersom jag gått på gräset, inte har min besökarbricka tillräckligt synlig eller vad som helst.

Men icke.

"Hello. Where are you going?"

"Uhm… home."

"And where do you live?"

Jag säger min adress. Han tänker efter ett slag.

"Jag måste bara hämta min son från skolan, men sen kan jag köra hem dig. Det är inte långt alls. Vill du ha skjuts?"

Visst, säger jag och hoppar in i bilen. Vi åker till sonens skola, som ligger på andra sidan stan. Vi går in i skolan, jag presenteras som "en vän från Europa". Sen åker vi tillbaka, hela vägen genom stan, till min adress.

Jag frågar:

"Bor du också här i närheten?"

"Nej jag bor precis vid min sons skola."

Säger han och vinkar glatt. Och åker hela vägen hem genom stan. Visserligen är Suva ungefär lika stort som... typ Karlskoga. Så det är ingen enorm omväg. Men ändå.

Och på en av Cooköarna, Aitutaki, spenderade jag en av de bästa dagarna i mitt liv.

1. Med tre nyvunna vänner hyrde jag kajak och paddlade över en vykortslagun till en obebodd atoll-ö.

2. Där plockade vi kokosnötter, drack medhavd Heineken och lekte Robinson.

3. Sen paddlade vi tillbaka, åt traditionell buffé tillagad i jordugn för inga pengar alls. Med bordsbön och hymn innan maten.

4. Efter maten gick vi till öns enda moderna hotell och drack vulgodrinkar ur kokosnötter alltmedan flygfiskarna flög förbi oss på bara några meters avstånd.
5. Sen cyklade vi till vårt skabbiga vandrarhem och badade i lagunen.

6. Middag: fisk som restaurangägarens son fiskade några minuter innan den tillagades. Öl och obligatorisk elddans.

Resultatet blev en högt älskad vän som jag har kontakt med än idag. Och ett mission for life: jag ska tillbaka till Söderhavet. Förr eller senare.

Det här är ett bidrag till "Jorden runt: recensera ett land" på kategorin Resor.

Av Kalle Dixelius 02 okt 2002 09:38