365 miljoner torskar

Jag var i Norge nyligen, en person berättade då för mig att på Oslos horgata märker man när det är barnprogram på tv, för då börjar bilarna med torskar rulla, då sitter barnen framför tv:n i lugn och ro, och då åker deras pappor ut och knullar horor. Om man vill köpa sex i Malmö är det ett bra tips att bege sig travbanan Jägersro för där delas det ut små lappar om massage osv till helt vanliga svenska normala män. Jag pratade en gång med en polis om vilken typ av män som går till prostituerade och han sa att det är vem som helst, det är du och jag om tio år, och även om han kanske inte menade att det var just exakt han och jag, så menade han att det är inte omöjligt att en filmregissör går till prostituerade, och det är inte omöjligt att en polis gör det, det kan vara vem som helst.

Hur kommer det sig att det enbart eller nästan enbart är män som försvarar prostitution i den här debatten? Varför är ni helt blinda för verkligheten?

Jag har levt med Lilja i snart två år, jag har befunnit mig både i Sverige och utomlands, och jag har aldrig hört talas om en enda lycklig hora. De finns förstås, det är jag övertygad om, men jag tror att de är extremt få, och jag tror att de lever och verkar under omständigheter som inte påminner särskilt mycket om hur de allra flesta prostituerade i världen har det.

På Filippinerna finns det bordeller där barn ja, det är verkligen fråga om BARN hålls inlåsta och fastkedjade och våldtas dagligen av turister från USA och Sverige och resten av världen. De flesta av turisterna kommer förstås från den rika delen av världen, för det är vi i den rika delen av världen som har råd att vara turister. På hotellet där jag bodde i Tallinn kom det ibland leveranser av unga kvinnor som lämnades av på något rum till en finsk gubbe det bodde mestadels finnar på just det hotellet - och de kvinnorna såg inte särskilt lyckliga ut, snarare drogade, slitna, trötta, förvirrade. Ungefär som de kvinnor som jag ser nästan dagligen när jag cyklar mellan mitt hem och min sons skola här i Malmö, fast i min hemstad är kvinnorna äldre och trasigare. Det är klart att man kan hävda att många av de som går på gatan i Malmö på ett eller annat sätt har tagit ett frivilligt beslut att sälja sina kroppar, de har inte blivit kidnappade, det är ingen som håller en pistol mot deras huvuden, men bakom det frivilliga beslutet finns i de flesta fall en vidrig barndom och droger och våld och förnedring och fattigdom och självförakt, och då är det tveksamt om man längre kan hävda att det är ett frivilligt beslut annat än på en högst teoretisk nivå.

I Moldavien säger en stor majoritet av de unga att det finns ingen som helst framtid i hemlandet, det enda hoppet de har är att komma iväg utomlands. Moldavien är Europas fattigaste land. Det är den fattigdomen som är grogrunden till fenomenet trafficking. Plus att rika människor inte har något emot att exploatera fattiga människor på alla upptänkbara sätt. Till exempel genom att bygga fabriker i länder där man inte behöver betala så höga löner och där man inte behöver respektera arbetarnas hälsa och rättigheter. Ett annat exempel: att köpa och sälja kvinnor och barn. I Moldavien uppger varannan kvinna att de vid ett eller flera tillfällen har sålt sex.

Olika former av sexhandel är en enorm business i världen idag. Det är många som tidigare sysslade med narkotikahandel som nu har gått över till människohandel eftersom förtjänsten är större, risken är mindre, straffen är lägre i vissa länder är böterna lägre än vad man tjänar in på att sälja en kvinna till en enda kund. Enligt FN kan antalet kvinnor och barn som utnyttjas i kommersiell sexhandel räknas i miljoner.

Jag är inte så bra på matematik men låt oss göra ett hypotetiskt räkneexempel: säg att det finns en miljon prostituerade kvinnor och barn i världen det är med stor säkerhet ganska lågt räknat, multiplicera detta med hur många män de dagligen betjänar, låt säga fem det tror jag skulle kunna vara ett rimligt genomsnitt, multiplicera med 365 dagar på ett år den här handeln tar inte paus på julafton 1,8 miljarder sexköp per år. Ja, jag vet att det är en helt ovetenskaplig siffra, men bara som en fingervisning om att detta inte är någon marginell företeelse. Dividera sedan den siffran med ett genomsnitt av hur många gånger varje torsk går till en hora per år, låt säga i genomsnitt fem det skiftar förstås mellan att en del bara gör det en enda gång i livet till att en del gör det varje dag 365 miljoner torskar i världen. Vilket, om jag räknar rätt, är en lite större andel av världens alla män än en uppgift som nämndes och kritiserades och försvarades i debatten, nämligen att var åttonde svensk man någon gång har köpt sex.

Märk väl att den här utvecklingen definitivt inte bara handlar om "odemokratiska" länder, som någon debattör påstod, utan det handlar också i allra högsta grad om "demokratiska" länder som Sverige, eller varför inte ta exemplet Italien, som förmodligen är det land i Västeuropa där prostitutionen är mest utbredd, delvis på grund av en utbredd kultur som säger att det är okej för män att gå till horor, delvis på grund av det geografiska läget: närhet till både Albanien och fd Jugoslavien, varifrån tusentals och åter tusentals unga kvinnor skickas till Italien för att våldtas dygnet runt, och om de går till polisen kan det hända att då blir de våldtagna av dem också, fast om de har tur kan de träffa en snäll polis och då skickas de hem till sina hemländer och då är de antingen för all framtid stigmatiserade som smutsiga horor eller så får de halsen avskuren som straff för att de gick till polisen.

Nu är det en massa debattörer som i närmast historie-revisionistisk anda tvivlar på alla dessa siffror, all denna statistik, alla dessa undersökningar, alla dessa vittnesmål. Okej, det är bra att vara källkritisk, men var det då på allvar, sök upp källorna: kontakta de människor och organisationer som vet och kan någonting om de här frågorna. Prata med ECPAT, prata med Rädda Barnen, prata med Röda Korset, prata med International Organisation for Migration, prata med FN, prata med den kvinna i Litauen som har startat en egen organisation som hjälper kvinnor och barn som tvingats in i prostitution i Litauen eller utomlands. Hon motarbetas av myndigheterna, hon trakasseras av polisen, men hon ger inte upp, för hon har nämligen en väldigt stark drivkraft: hennes egen dotter kidnappades och såldes och har sedan dess varit försvunnen.

Eller ge dig ut i verkligheten: åk till Thailand, åk till Gambia och fråga pojkarna på stranden om de har träffat några svenska män någon gång, åk till någon av bordellerna i Nevada och titta på de beväpnade vakterna, åk till Mexiko och ta reda på hur många av de prostituerade där som är minderåriga, ta reda på hur många som är hiv-smittade, åk till Tjeckien nära tyska gränsen, åk till Moskva, prata med alla kvinnorna som står längs motorvägen ut till flygplatsen Sheremetyevo. De är lätta att känna igen, de har korta kjolar mitt i vintern, och de skulle säkert säga att de var lyckliga om du frågade dem för annars skulle de få stryk av sin hallick. Det är kvinnor som enligt vissa människor inte finns. Jag har träffat personer som hävdar att det inte finns några prostituerade i Moskva. Då blir man bara trött. Och det blir jag när jag läser en del av inläggen i den här debatten också. Trött och arg.

PS. Min tes om att kvinnor uppskattar min film mer än män får mer och mer stöd. När filmen förra veckan hade premiär i Danmark och Finland fick den bara två negativa recensioner, båda var skrivna av män. Idag fick jag två brev, det ena var från en ung kvinna som skrev att Lilja 4-ever var den starkaste film hon någonsin sett, det andra var från en man av namnet att döma medelålders som undrade varför alla män i filmen framställdes som svin.

PS 2 Till er som använder slagordet "Dead men don’t rape" och liknande: Kom ihåg att sju av åtta svenska män inte köper sex!

Med vänliga hälsningar,

Av Lukas Moodysson 02 okt 2002 16:07