Varför svenskar inte är populära i Norge

Olle Sjödéns artikel avslöjar för det första en stor okunnighet på området norsk kultur, arkitektur och vetenskap. Den säger också mycket om varför svenskar inte är populära i Norge:

Ni är fega, avundsjuka och snåla och tål inte att ett land med hälften så många invånare som i Sverige vågar stå för något eget utan att bry sig om vad resten av världen tycker om det.

Detta har sin historiska förklaring. Norrmännen har genom alla tider varit självständiga bönder. Ingen adel har stått ovanför och trampat på befolkningen och sagt åt dem vad de ska göra. De har alltid varit sina egna herrar på täppan och detta har gett dem en styrka, medvetenhet och självsäkerhet som ni, inlåsta i ert kära folkhem, bara kan drömma om. De flesta svenskar röstade ju till exempel ja till EU därför att de inte vågade nåt annat. Sen sitter ni där efteråt och ångrar er: "Ja, men..."

Andra världskriget gav Norge ytterligare sammanhållning och nationell självkänsla - vilket påminner oss om ännu en pinsam del av historien för fega Sverige...

I Sverige bestämmer byråkraterna och så gör man som de säger. Utan att tänka själv. Praktiskt kanske, men tråkigt, och det är just en annan sida av svenskar som norrmän inte gillar - de är tråkiga!

Snåla är ni också. Svenskar är de enda turisterna i Norge som aldrig lämnar någon dricks, de vrider och vänder på varenda krona innan de ger dem ifrån sig till exempel till ett liftkort, och det säger ju sig självt - hur kul har man då?

Att ni kommer hit, blir aspackade virar in er i den gulblå flaggan och ligger och spyr på Karl Johan den 17 maj tycker ni kanske är roligt, men det är i våra ögon inte bra reklam för Sverige.

Det säger ju också en del om er stolthet som nation att man måste ta sig till en djurpark i Stockholm för att fira svenska flaggans dag. När var det den var igen...?

Det är ju riktigt att Norge alltid har varit lillebror och Sverige storebror men tiderna förändras och nu har lillebror blivit stor...

Sveriges relation till Norge och Danmark påminner mycket om relationen England har till sin lillebror Irland. En storebror som har ockuperat eller försökt att ockupera sin lillebror och som genom undertryckelse, krig och terror har försökt att kuva andra nationer. En storebror som är för arrogant och trångsynt för att lära av andra och som för länge sedan var en imperialistisk stormakt, men som nu är en dinosaur som inte förstår att den har dött ut för länge sen.

Av Johanna Klevmark 30 sep 2002 17:19