Spännande valrörelser

1. Lars Leijonborg, fp - går under våren ut och tar debatten med två nationalkonservativa populister Pia Kjaersgaard, Danske Folkepartiet och Sten Andersson, före detta moderat, numera Sverigedemokrat.

2. Fp och m - lanserar ett förslag i augusti om att invandrare bör avlägga en språktest i svenska, så snart dom har anlänt till Sverige. Ett självklart och bland det viktigaste integrationselementet, som till och med var det enda förnuftiga förslag ny demokrati hade, bland sina för övrigt främlingsfientliga förslag mot invandringen.

3. Veckan före valet, avslöjar Uppdrag gransknings tuffing-reporter Janne Josefsson huruvida de etablerade partiernas företrädare, på lokal nivå, sympatiserar med partiernas överlag humanistiska asyl-och flyktingpolitik.

1. Lars Leijonborg förtjänar all respekt, för hans försök att bekämpa den främlingsfientliga populismen. Dock begick han - som Jan Guillou påstod i en Aftonbladet-krönika - ett misstag: Han protesterade på ett liberal-demokratiskt vis. I vanliga debatter, med normalt demokratiskt sinnade motståndare, är det självklart att hålla sig inom den här ”smala vägen”.

Men med en populist som Pia Kjaersgaard, som argumenterar med hjälp av lögner - och tyvärr dolda sanningar - behöver man nog ”bredda” den demokratiska vägen, till motståndarens tjocklek.

2. I början av valrörelsen föreslår fp och m att invandrare skall avlägga ett språktest, strax efter att dom kommit hit. Någonting vilken normalt funtad människa som helst kan skriva under på. Det är självklart att människor som kommer till ett annat land för att bygga sig en framtid, lär sig det nya språket.

För att jävlas med liberal-humanisten Leijonborg, tackar Kjaersgaard och andra sverigedemokrater folkpartiledaren, för att han genomför ”deras” förslag.

Oavsett om det är sverigedemokrater eller de etablerade partierna som föreslår det, så är det faktum, att invandrare lär sig svenska inom kort. Regelbunden svenskundervisning kombinerat med arbete skapar äkta integration.

3. Under sista veckan före valet avslöjar Janne Josefsson i Uppdrag granskning politikernas egentliga inställning till Sverige hittills förda flykting- och invandrarpolitik. En del var utan tvivel rasistiska och främlingsfientliga uttalanden. Andra avspeglade de ideologiska skillnaderna, alltså ur liberal, konservativ eller socialistisk synvinkel.

En centerpartist gav en för mig konservativ kritik, han påstår att alltför många saknar arbete och detta påverkar svenskarnas attityd till dom.

Ett påstående jag själv sedan länge delar, det måste vara en förnedran för dessa människor, som efter flera års vistelser i Sverige inte kommit in på svenska arbetsmarknaden och hindras möjligheten att försörja sig själv och ta ansvar för sin vardag.

En socialdemokrat i Kristinehamn, bluffar om sin syn på muslimer.

En mängd moderata representanter visar en helt annan syn på massinvandring och mångkultur än vad m förespråkar i sitt partiporgram.

Större delen av dessa moderater är äldre, konservativa och av den ”gamla stammen”.

För en välståndsmedveten liberal med stark tro på den enskilda individens förmåga är dessa argument självklart motbjudande. Visst skapar mångkultur och massinvandring vissa problem, under ”mellantiden”, beroende på hur kraftiga strömmarna är, men ur långsiktigt perspektiv har invandringen alltid varit positiv.

För egen del förespråkar jag en konservativ-liberal invandringspolitik.

Jag tycker att:
 Sverige ska ta emot flyktingar enligt FN och EU:s regler. Övrig flyktingmottagning bör vara privat, det vill säga bestå av enskilda individer som vill en insats.

En sådan flyktingpolitik skulle kunna avspegla konjunkturerna på arbetsmarknaden. Då det är högkonjunktur - högre invandring och flyktingmottagning. Vid lågkonjunktur - lägre invandring och flyktingmottagning.

Flyktingar som kommer hit på grund av skyddsbehov och dylikt ska få stanna så länge behov finns. Dock bör vi vara betydligt mer konsekventa därefter och ställa dom inför följande val:
A återvända till sitt hemland då skyddsbehovet upphör.
B Stanna kvar här och bygga sig en ny framtid, under förutsättning att dom har arbete och försörjning klar.

Min utgångspunkt här är: hur stor möjligheten till självförsörjning, är.
 Invandrarna bör lära sig svenska, så fort som möjligt och avlägga ett språktest. Detta krav kan man gott ställa på dom.
 Det bör också föras en öppen dialog om de sociala spänningar som uppstår och integrationsprocessen. Som förespråkare för mångkulturalism ser jag det också det som min skyldighet att för öppna diskussioner om de negativa konsekvenser, det också medför.

Avslutningsvis vill jag också tillägga att det var mycket intressant att se sanningen bakom partiernas ”humanistiska politik” och vad vi människor i verkligheten tycker och tänker.

Sverigedemokraterna har förvisso alldeles rätt i svenska folket motsätter sig en så stor massinvandring, som är nödvändig för välstånd åter ska kunna skapas. Som liberal och demokrat har jag största respekt för detta, men jag är självklart också beredd att ta strid för mina liberala ideal: Människans rätt att bosätta sig var hon vill, under förutsättning att hon gör rätt för sig i det nya landet. Respekterar lagar, seder och traditioner samt försörjer sig själv.

Någonting att kämpa för även om man än så länge måste göra det i minoritet, men det är det som är det härliga med demokrati. Aldrig överge sina ideal, utan gång på gång påverka, föra opinion. Vinna eller förlora debatter. Bara driva på.

PS. Förra valrörelsen frågade Janne Josefsson ut Göran Persson och dåvarande moderatledaren Carl Bildt. Slutfrågan löd: Skulle ni vilja bo i ett område med hög arbetslöshet och sociala problem?
CB: såg rakt in i kameran och svarade ”nej”.
GP: velade med blicken en stund och sa till sist ”ja”.

Hur mycket sanning det låg i det svaret kan man också fråga sig?

Av Yohannis Petersson 27 sep 2002 13:50