för alltid, för evigt blomma

och mitt stoft ska begravas i skuggornas dal,
jag ska frodas, gro bland tusende, åter tusende evighetsblommor
där vindens smekningar skall föra mig
bortom dalens slut och bergens toppar,
förbi den brända mullan, den sargade jorden

och jag ska blomma sen jag torkat ut, längs tågrälsen där jag lekt som barn
vid kyrkogården där jag lagt sorgekransar för alla de försvunna åren
utanför mina förfäders ödelagda hus och marker,
och på gatan där döende soldaters kyssar brinner än på mina läppar
ska jag resa mina kronor ur den spruckna torra jorden, luta mig mot vindens starka axel

och när fienden kryper ner från bergens sluttningar,
tränger in i folkets sinnen och själar, får rälsen att vilja vrida sig loss från sina bultar
slår friheten i bojor och slaveri, piskar jorden sanslöst blodig
och när granater faller som dagg från himlavalvet ovan,
ska mänskligheten ta sin tillflykt under mina blad, leva på mina andetag

och när stillheten hägrar, ska jag sprida mina frön
från gräns till gräns, från himmel till jord med svala vindars fingertoppar,
och från fälten med tusen evighetsblommor ska jag stå,
lysa med min starkaste röda färg, dofta min ljuvligaste doft
och begrava landets askgrå rester under mina rötter
för alltid, för evigt blomma

Av Monica Malcic 25 sep 2002 09:07