Sanningen om helgen i Göteborg

Min version av vad som egentligen hände i Göteborg i helgen.

* * * * * * * * * *

Det ringer i min mobil. "Hej det är Lena" sjunger det på outhärdligt vacker norrländska, i andra ändan, "nu är jag och Carola på väg från stationen, var är du?" Jag, som är inne på mässan, beskriver var jag har parkerat och vi bestämmer att vi ska mötas där så att hon kan slänga in sin väska i min bil. Till protokollet att Carola ringer ytterligare en gång innan vi förenas på parkeringshusets tak, för att fråga om vägen. Jag reagerar inte nämnvärt på det just då, men när jag senare summerar helgen ska detta samtal visa sig vara det första tecknet på att Carolas lokalsinne är minst lika dåligt som mitt eget. Lena åkte från ett nollgradigt Bastuträsk för drygt en vecka sen och har nu landat i Göteborg. Det är otroligt långt, Sverige, det tänker man ofta inte på.

Eftersom Lena har klippt sig och Carola numera är blond tror jag att den ena är den andra och tvärtom, något som min hjärna har svårt att ändra på och som gör att jag vid fler än ett tillfälle presenterar Lena som Carola och vice versa. Jag ber härmed om ursäkt för det. Då jag och Tillan redan har irrat runt på mässan i två timmar har jag koll på Sourze-montern och lotsar mina nygamla vänner dit. På vägen, i baren, ser jag Micke Vestlin och en ung, lite lågmäld ja, man kan SE lågmäld ut, faktiskt kille som visar sig var Ahnberg. Det blir presentation och lite snack innan vidare färd mot Sourze.

Efter ett par timmar på varsitt håll sammanstrålar vi återigen i montern för att höra Kalledix intervjua Micke. Han är nervös. Micke, alltså. Om Kalle är det döljer han det bra. Intervjun går givetvis utmärkt och det är minst 25-30 pers som står och lyssnar och inte, som Micke befarade, bara de närmast sörjande, det vill säga jag, Tillan, Lena och Carola.

Jag och Tillan och Lena ska bo hos Carola och jag misstänker att det är detta faktum som har fått hennes sambo att ta med sig hundarna och fly till sommarstugan. Vi har hela huset för oss själva, så efter affären och systemet grillad kyckling och tjeckisk öl så blir det en lång, rolig kväll i Carolas kök. Vid halv elva åker vi in mot centrum för att sammanstråla med bland andra Micke Vestlin på ett ställe på Bellmansgatan var den ligger har Carola inte riktig koll på men efter mycket letande i telefonkataloger hittar vi rätt där ett liveband ska spela och många Sourzare kommer att vara. Efter att ha åkt buss i tio minuter och sen gått i dubbelt så många och bara frågat en gång på vägen, hittar vi Bommens salonger där festiviteterna äger rum.

Nu visar det sig dock att den mycket trevliga, men ganska stillsamma, kvällen hos Carola har gjort att Tillan och jag är lite, eehh, trötta. Vi har svårt att komma i form och det visar sig att vi drar ner tempot för de andra. Det framgår med all önskvärd tydlighet nästa dag, när Lena och Carola håller igång långt in på morgonen när de inte behöver släpa runt på dökött som jag och Tillan Så vi bestämmer oss för att gå till Park istället hotellet där ALLA författare, förläggare och branschmänniskor bor när det är bokmässa och Lena och Carola lovar att komma så fort de druckit ur sin öl.

Jag har precis hunnit ta första klunken av min öl i baren på Park när min telefon ringer. "Hej, det är Lena, vi kommer strax. Var är ni?" Jag svarar att vi är på Park och sen lägger vi på. Fem minuter senare ringer det igen. Det är Lena. "Vi går nu". Bra säger jag. Efter ytterligare fem minuter ringer det igen. "Hej, det är Carola. Var ligger Park? Jag menar, vi är vid Vasaparken, är det det som ligger på hörnan på Avenyn?" Lite oroad svarar jag, som knappt hittar hem från jobbet på dagarna, att de bara ska gå rakt fram så kommer de till Avenyn och sen ligger Park mycket riktigt "på hörnan".

Efter en stund dyker de upp men tyvärr blir det inte mycket roligare för det. Vi bestämmer oss för att call it a day och dra hemåt. I svängdörren möter vi Micke som mer än gärna vill följa med oss hem och äta kycklingmackor. Nattbuss låter bra men ingen av oss kan utläsa av tidtabellerna NÄR denna nattbuss ska gå så vi beslutar oss för att ta en taxi.

Vi är fem stycken. Plus chaufför blir det sex och sex är alltid för mycket, i en taxi. "Fixar jag" säger Carola självsäkert och det gör hon också, dock hade hon kanske inte räknat med att det innebar att hon blev tvungen att åka i bagageutrymmet! Men det går det också och det blir ytterligare några trevliga timmar i Carolas kök innan Micke drar hem till sin bror och vi andra går och lägger oss.

Som de småbarnsföräldrar vi är vaknar jag och Tillan klockan tidigt och bestämmer oss att dra in till mässan och låta de andra sova. Vi ska åka hem i eftermiddag och har fortfarande lite att uträtta läs: ytterliga några böcker att tigga. Framåt eftermiddagen träffas vi dock alla igen, givetvis i Sourze-montern. Nu har även Sten O Andersson och Johanna Parikka-Altenstedt kommit och det är både roligt och lite läskigt att få ett ansikte på alla texter.

Jaha ja, så han ser ut så och hon pratar på det viset. Minsann, det var inte riktigt som jag trodde. Hjälp! Undrar vad folk tycker om mig?

Varför Lena Vikberg glömde att ta med sig det torkade renköttet? Jag har faktiskt ingen aning, men en kvalificerad gissning är att hon faktiskt inte fick plats, då hennes hockeybag, stor som Gavlerinken, var sprängfylld med kläder, skor och andra "omifallatt" grejor. Men det är bara vad jag tror.

* * * * * * * * * *

Stor kram till Carola och Lena för en jättehärlig helg och hälsningar till alla andra skribenter och redaktionsmedlemmar som jag fick nöjet att träffa och prata med.

Av Kajsa Kallio 24 sep 2002 13:48