v och kommunismen

Jag äter endast äpplen och mina vänner äter bara päron. Efter varje gång vi ätit får jag en fruktansvärd magknip, men de andra mår fint. Äpplena ska absolut inte klandras för magknipen. Tvärtom har jag hört att päron är direkt skadliga.

Så skulle man kunna sammanfatta Lars Ohlys förbluffande naiva förhållande till kommunismen. Ohly tillhör den egendomliga skara som hävdar att kommunismens grundtankarna var goda men tillämpningarna onda.

Att kommunismen misslyckades råder inget tvivel om, även om Ohly och hans kamrater så sent som i slutet av 80-talet innan Sovjetunionen kollapsade sände ett hyllningstelegram till kommunistregimen i Östtyskland DDR och gratulerade till "det framgångsrika socialistiska bygget." Var det Berlinmuren som avsågs?

Men idag vet Vänsterpartiet bättre. Man har nästan lärt av historien och har gått över till så kallad garderobskommunism. I valtider tas Lenin ner från väggen, av "anständighetsskäl".

Vem vet, i framtiden kanske vänsterpartiet av annat än röstraggningsskäl kan acceptera att tiotals miljoner människor haft magknip. Men på kommunismens ideologiska äpple putsar man godtroget vidare.

Då alla kommunistiska diktatorer utgått ifrån Marx vore det konstigt om inte ideologin bar ett frö till förtryck. Maos kulturrevolution, det stora språnget som innebar att 30 miljoner människor svalt ihjäl under tre års tid, Pol Pots Kambodja där en tredjedel av befolkningen slaktades, Titos parasitiska playboykommunism, Castros enpartivälde med politiska fängelser, Stalins och Lenins horribelt gräsliga människoförakt som resulterat i massmord, åsiktsförtryck och fattigdom. Alla dessa maktfullkomliga bufflar har studerat marxistisk teori. Sedan har de försökt tillämpa den.

Hur lyckas man påstå att ideologin inte kan relateras till verkligheten då alla som läst teorin tolkat den på exakt samma sätt och tillämpat den exakt likadant?

Mycket av hemskheterna kan faktiskt härledas till Marx tankar. Teorin om revolution, terror och våld som arbetsmetod. Det finns väl ingen människa som på fullaste allvar tror att en samling våldsbenägna revolutionärer efter sitt maktövertagande blir barmhärtiga och förespråkar yttrandefrihet och demokrati? Det blev tvärtom och det kommer alltid att bli tvärtom - makt korrumperar.
Det står också klart och tydligt i Det kommunistiska manifestet om statens totala kontroll över produktionen. Där står det också om statens oinskränkta makt över individen. Makt korrumperar.

Det krävs en avdankad, naiv pubertetsideolog för att bortse från både de fruktansvärda tillämpningarna av kommunismen och deras uppenbara koppling till marxistisk teori. Att en framstående person i Sveriges tredje största parti uppvisar en så enfaldigt positiv hållning till den ideologi som dödat överlägset flest människor genom historien är direkt otäckt.

Jag inledde artikeln med ett citat och avslutar med ett citat:

"Den som inte lär av historien är dömd att återuppleva den"
/Santayana

Av Christian Sandström 22 sep 2002 12:46