Varför har vi fängelser?

Av vilka anledningar har vi fängelser och straff idag? För det första är fängelser till för att avskräcka människor från att begå brott. För det andra för att hålla farliga personer borta från samhället. Dessa två punkter är de allra flesta överens om idag, men hur fungerar det i praktiken, och är det inte någon punkt som saknas?

Brott begås trots att det finns fängelser. Redan på den punkten har vi insett att fängelser inte löser kriminaliteten. Kan det då vara straffen som inte är avskräckande nog? Enligt en undersökning gjord av Lars Westfelt på kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet så finns inget samband mellan hårdare straff och mindre brott. Westfelt har har jämfört kriminalpolitiken och brottsutvecklingen i nio europeiska länder från 50-talet till i dag. Länderna har haft olika hårda straff, men ändå har brottsligheten ökat i alla länder fram till 90-talets mitt då ökningen planade ut. Slutsatsen Westfelt drog var att det var andra faktorer i samhället som var orsak till ökningen.

Självfallet har straff och strafflängden någon betydelse. Att vi har straff är ju för att markera att vi inte tolererar vissa saker i vårt samhälle. Det är nog inte heller många som skulle avskräckas av alltför korta straff. Straff är nog ofrånkomligt, men frågan kanske borde fokuseras på hur lång tid som behövs för att göra den kriminelle ofarlig och framförallt vad för behandling som behövs.

Där kommer vi in på den andra anledningen till varför vi har fängelser. För att hålla farliga personer borta från samhället. Idag släpps de ut efter avtjänad tid oavsett om de fortfarande är farliga eller inte. De kan slippa ut tidigare om de skött sig bra, men det borde vara lättare att sköta sig när man ständigt är kontrollerad och inspärrad och inte drabbas av samma faktorer som världen utanför kan bidra med. Till exempel svårighet att komma in på arbetsmarknaden, ekonomiska svårigheter och sociala relationsproblem allt ifrån fel umgängeskrets till att personen i fråga missat sitt barns uppväxt för att nämna några faktorer som blir påtagliga först när man släpps ut. Faktorer som lätt bryter ned en redan nedbruten människa.

Att spärra in dem så länge som möjligt eller införa dödsstraff är en enkel, primitiv och redan beprövad lösning. På så sätt gömmer man problem, men man löser dem inte. Även om en stor del av brottsligheten beror på yttre sociala faktorer som antagligen kan diskuteras i all oändlighet; vilka faktorer det är, hur mycket, etc så kan man ju faktiskt också jobba med den kriminelle för att ge honom/henne och samhället så goda förutsättningar som möjligt. Det handlar om hjälp av alla möjliga slag. Precis som den intagne Kamal Tafakori skrev i sin artikel på sourze så lämnas den som har psykiska problem helt åt sig själv "minst 12 timmar per dag i en cell utan behandling och utan bevakning". Det säger ju sig själv att detta inte bidrar till att motverka personens beteende eller får honom/henne att bli en bättre fungerande människa som inte kommer begå brott när denne släpps fri.

Vad man även måste komma ihåg är detta: att vistas många år instängd i ett fängelse bryter ner vilken person som helst. Att släppas ut ur ett fängelse efter flera år av nedbrytning till samhället för att sköta sig, vilket man misslyckats med tidigare trots att man vetat följderna, är inte enkelt.

Det låter paradoxalt att satsa mer på hjälp åt de kriminella, eftersom motsatsen till straff är hjälp. Men hjälp är något som jag tror alla kriminella behöver få för att fungera bra i samhället och på så vis får vi ett bättre fungerande samhälle. Hjälper vi dem så hjälper vi oss själva. Det handlar kanske inte bara om psykiatrisk hjälp, utan även om social hjälp och hjälp att få jobb eller utbildning. Det handlar inte om att byta straff mot hjälp. Båda sakerna fyller sin funktion. Straff för att markera att visa saker inte tolereras i samhället och hjälp för att få de som går över gränsen att inte göra det igen. Men det finns kanske anledning till att fundera över om ett långt straff inte bryter ned en människa mer och därmed kanske ökar riskerna för att begå nya brott. Om detta skulle stämma så göder vi kriminaliteten istället för motverkar den.

Detta är självfallet en kostnadsfråga; det kostar pengar att ge alla kriminella hjälp. Men frågan är om det inte kostar samhället mer att inte ge dem hjälp?

Av Tobias Jeppsson 19 sep 2002 15:04