sourze.se

Jag hör inte dagen

När ni skriker i mitt öra hör jag inte dagen.

Fåglarna kväver dagens röst.
Skriken ekar mot betonghus och timmerstuga, skalbaggar kryper längs asfalten,
bilen kör över.

Skalet krasar och du plockar upp den.

Skriket som fågeln, just nu, just precis lät skena iväg skär i mitt öra. Letar sig in och river djupa sår som
aldrig sys ihop.

Månen där ovan verkar aldrig falla ned.
Stjärnan där långt, långt borta verkar heller inte den
falla.

Inte ens
en centimeter.

Det är endast ljudet av galna skrik och krasande skal som avslöjar.

Jag har ropat min undran i den svala natten.
Format mina händer och låtit min undran studsa.

Mot stjärnan och månen.

Som knytnävsslag har den studsat tillbaka.
Rakt i mitt bleka ansikte och slagit mig hårt mot backen

huvudet först.

Ni avslöjar
vad verklighet är


Om författaren
Om artikeln

Publicerad: 17 sep 2002 16:58

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: