Survival of the richest

Ge mig en enda anledning till varför jag skulle vilja välja en annan skola än den som ligger närmast där jag bor. Ge mig en enda anledning till varför jag skulle vilja välja ett annat sjukhus än det som ligger närmast. Ge mig en enda anledning till att jag skulle behöva sätta mig in vilket äldreboende som är bäst och sedan välja rätt. Etc, etc.

Självfallet vill man ju välja det som är bäst, det vill ju alla så det ser jag inte som ett argument. Skillnaden mellan vänster och högerblocket är att i högerblockets fall så ska konkurrensen pressa fram bättre sjukvård, men precis som med alla andra produkter i en marknadsekonomi så blir det ju så att de bättre produkterna kostar mer pengar och de sämre blir billigare. Jag kan nog inte komma på en enda produkt där konkurrenterna har samma ungefär samma pris på sin produkt. Missförstå mig inte nu, jag är inte det minsta emot konkurrens rent generellt. Men det finns vissa tillfällen då konkurrensen riskerar att kraftigt missgynna vissa grupper av befolkningen, vilket i sin tur kan leda till att hela landet drabbas negativt. När konkurensen innebär att man köper en pizza och hyr en videorulle på fredagkvällen istället för går på en dyr restaurang och avslutar kvällen med att besöka en opera så är det avundsjuka om nu pizzafolket skulle klaga över denna orättvisa. Men när skolor, sjukvård, äldrehem med en kvalité som är den sämsta i samhället är den enda man har råd med så handlar det om mänskliga värden på ett annat sätt. Alla kan inte vara rika i ett konkurrerande samhälle och det kommer finnas de som inte har råd med annat än den sämsta kvalitén på social service. När man går i skolan så kan man inte byta till sig rikare föräldrar. Man kan inte heller i någon större grad påverka när och hur mycket man ska bli sjuk. Man kan lika lite skruva tillbaka tiden på ålderns höst och se till att man gjort bättre val som lett till att man haft det bättre ställt som gammal.

En sådan typ av konkurrens kan man med all rätt kalla socialdarwinism, som i enkhelhet kan förklaras som att man vill skapa ett samhälle som främst gynnar de som har bäst förutsättningar och lyckas ta sig fram bäst på marknaden. På så vis hjälper man naturen en bit på traven att skapa bäst förhållanden för de som mår bäst och lyckas bäst. Man håller det fattiga odugliga skiktet på behörigt och ofarligt avstånd från eliten. I extrema former kan socialdarwinism innebära att vården/hjälpen för de som har det sämst blir så dålig att de till och med dör. Vi är inte långt därifrån med tanke på att vi faktiskt har en bunt uteliggare i Sverige.

Slår man upp socialdarwinism på www.ne.se så kan man läsa följande:

"Utvecklingen drivs framåt av konkurrensen mellan individer, etniska grupper, klasser, raser eller samhällen i kamp för överlevnad och makt, en kamp som ofta anses vara ytterst grundad i människans biologi, eller som en kombination av individuell egoism och marknadsekonomi."

Denna socialdarwinism gynnas mest av skattesänkningar. Exempelvis moderaterna påstår att de "tror på människan", vilket man menar att vänsterblocket inte skulle göra. Det man egentligen menar är att man förväntar sig att alla människor ska klara av att vara självförsörjande och nämner sällan vad som händer med de som visar sig inte klara av att vara det. Det som händer i praktiken är att de svagaste får störst press på sig, vilket sällan gör saker bättre. De som är fattigast drabbas redan idag av att de inte har råd med tandvård, inte råd att köpa näringsrik och varierande mat, som i allra högsta grad påverkar prestationsförmåga och den psykiska hälsan, vilket gör det ännu svårare att nå toppen. Trots detta använder man ändå absurt nog ofta fattiga som slagträ i debatten. Att de får mer pengar över av skattesänkningar är man inte sen med att påpeka, men är det egentligen någon som någonsin trott något annat? Vad som händer med avgifter och kvalité på skola, sjukvård, äldreomsorg, pensioner, etc, talar man inte mycket om.

Jag tror nu inte att alla som vill sänka skatten har denna taskiga människosyn, men jag tror att de inte tänkt igenom vad skattesänkningar kan innebära för en del. Tusen spänn mindre i skatt kan innebära två tusen spänn mer i avgifter alternativt oförändrade avgifter men sämre kvalité, för det är ju så marknaden fungerar i övrigt, så varför skulle den fungera annorlunda med social service?

Visst kan man skylla många problem på höga skatter, men det är lite väl enkelt att skylla allt på skatter. Att fastighetsskatten är så hög att en del pensionärer inte kan bo kvar kan man lika gärna skylla på för dyr sjukvård eller för låga pensioner. Att 40 företag om dagen går i konkurs kan bero på många andra faktorer än skatten, till exempel dålig köpkraft som man kan öka just genom ökade skatter så att inkomstfördelningen/köpkraften blir jämnare fördelad. För att nämna några exempel.

Just av dessa anledningar är det oerhört viktigt att tillsammans hjälpa åt att betala pengar till vår gemensamma skattekista, som vi sedan kan använda till att garantera alla en bra grundtrygghet, som kan garantera ett liv där man verkligen har samma grundförutsättningar och utöver denna grundtrygghet så är det fritt fram att konkurrera hur mycket man vill, så länge det inte påverkar människors liv så mycket som en skattesänkning faktiskt kan göra.

Man kan ju också fråga sig varför det är de som har det bäst ställt som oftast klagar på skatter och oftast röstar på den politik som är för skattesänknigar. Visst är det en generalisering som inte gäller i alla fall, men den som någon gång har studerat valstatistik i olika stadsdelar och olika delar av landet finner ett slående samband mellan en stor borgerlig majoritet och områden där medelinkomsten är som högst och givetvis tvärtom, i de områden som har lägst medelinkomst är det en socialistisk majoritet. Man kan kalla det avundsjuka om man vill, men följdfrågan blir då: är det en befogad avundsjuka eller inte? Tänk på saken innan ni gör ert val på söndag.

Av Tobias Jeppsson 13 sep 2002 11:51