I huvudet på Kurt-Allan?

Idag ska vi göra ett nerslag på arbetsförmedlingen. Det är jag och min sambo Skumtnamn. Han har jättesvart hår, men skinnet är inte lika brunt som på negerapor.

Kurt-Allan arbetsförmedlare är iklädd en vit skjorta som går ton i ton med hans ansiktsfärg. Han sitter bakom ett skrivbord som är tomt, sånär som på en dator och ett par papper. Han harklar sig och hälsar oss välkomna.

"Var så goda och sitt", säger han och pekar på stolarna. Vi slår oss ner och Skumtnamn tar till orda.
"Jag vill anmäla mig som arbetssökande."
Kurt-Allan ser mäkta imponerad ut.
"Hur länge har du varit i Sverige? Du talar ju alldeles utmärkt, till och med norrländska!"
Hur länge har vi egentligen fött dig?
"I tio år."
"Såpass, och du har inte besökt arbetsförmedlingen förut?
Sociala har väl i vanlig ordning pröjsat
"Nej, jag har haft tur och själv lyckats ordna med arbete."
"Det var inte illa, var har du jobbat?"
Svartjobbat på nån turkpizzeria förstås
"Ericsson, mest med kablage och kretskort."
"Då är du en av dom som fick gå när tillverkningen flyttades till Estland?"
Perfekt, vi skickar med dig till Estland, då blir det en mindre. Haha, drömma kan man alltid
"Ja."

Kurt-Allan knapprar på sin dator. Han ser ut att tycka om det, men eftersom han bara använder pekfingarna går det lite långsamt. Men det gör inget, han smågnolar under tiden och det blir en glad stämning i luften.

Till sist har han hittat Skumtnamn som minuterna innan registerat sig.

"Få se nu, här står det att du har fyraårig teknisk utbildning. Vad motsvarar det på svenska?"
Herrejävlar, fyra år för att lära sig skala bananer
"Maskinteknisk."
"Och du vill helst jobba inom det området?"
Annars kan du alltid bli porrskådis, man har ju hört den där om vad som matchar näsans storlek och den kranen var fan inte liten
"Spelar ingen roll, jag tar vad som finns."
"Hm, hur stort sökområde ska jag sätta dig på?"
Vad sägs om... till Yttre Hebriderna?
"I närområdet, till att börja med. Jag har hus och min sambo har jobb."
"Ok."
Räknas grotta verkligen som en fast bostad?

Nu ringer det och Kurt-Allan svarar i telefonen. Eftersom det är något hemligt så vänder han ryggen till och viskar i luren. Vi sitter snällt kvar och efter bara en kvart lägger han på luren och ler uppmuntrande.

"Ursäkta."
Aj, det gjorde ont. Förbannat ont
"Ingen fara, vi har inte bråttom nånstans."
"Var var vi? Sökområde ja. Jag har satt dig på närområdet, men om du inte fått något arbete inom hundra dagar utökar vi det till att gälla hela landet. Det innebär kanske att det så småningom måste bli aktuellt med en flytt för din del. Eftersom du har hus så löses det in och du får även ett flyttbidrag."
Jisses, som att slå på en tusenwattare. Så fort jag nämde ordet bidrag började ögonen att lysa som två solar. Dom förnekar sig aldrig!
"Ja, alltså, helst inte. Vi bor här, det är vårat hem. Men, alltså, ja, till sist kanske vi måste. Men, helst inte, inte om det kan undvikas."
"Du har flyttat förut, så du har ju vanan inne."
Jävlar så snyggt, vilken pärla jag fick in!!!

Skumtnamn tystnar och två röda fläckar breder ut sig över kinderna. Han säger inget utan sväljer bara och tittar ut genom fönstret. Tittar på ingenting. Kurt-Allan skrattar till.

"Jag skojade bara."
Den ska jag dra i bastun ikväll, vilken femetta
"Jag förstår, det är ok."
"Dåså, nu är du inskriven och får en handlingsplan, sen hör du av dig efter tre månader. Tidigare naturligtvis, om du hittar ett arbete."
Ett gott råd; Börja heta nåt riktigt och skaffa dig en bra kultur först
"Ok, då hörs vi, tack ska du ha."
"Tack själv och lycka till."
Hahaha, du har räddat min vecka din babian

Finns Kurt-Allan? Ja han gör visst det, och det som gör överjävligt ont är att jag faktiskt inte vet om jag träffat honom.

Av Lena Vikberg 13 sep 2002 14:34