Sextimmarsdag, i verkligheten

Detta är en fristående uppföljare till mitt tidigare amatörfilosofiska resonemang om en sextimmarsdag. Denna gången blir det mer konkret; exempel från verkligheten. För riktiga exempel finns ju. Lyckade försök har ju gjorts. Flera länder har ju redan kortat arbetstiden. Låt oss resonera kring dessa istället. Det är faktiskt betydligt intressantare än spekulationer.

Vi börjar i Sverige. En period på tre år i mitten av nittiotalet. Försöksplatsen är en del av äldreomsorgen i Helsingborg. Försöket resulterade i "lägre korttidsfrånvaro, färre arbetsskador, ökad trivsel och ökade skatteintäkter för kommunen" enligt dem själva. Mer konkret innebar det att sjukfrånvaron halverades, personalen har både tid och ork att till exempel utbilda sig på kvällar, motionera och ägna sig åt andra kreativa saker. Motivationen har ökat och de anställda har mindre värk i kroppen än tidigare. 15 personer har dessutom kunnat nyanställas. Gick det ihop ekonomiskt då? Man satsade en viss summa pengar på försöket och kostnaderna minskade för varje år under denna treåriga försöksperiod och man räknade med att det på sikt skulle bli självfinansierande och lönande med till exempel minskade långtidssjukskrivningar.

Man kan ju fråga sig varför inte försöket varade längre än de förutbestämda tre år, när det nu visade sig vara lönande för de anställda på alla sätt och vis samt visade goda tecken på lönsamhet även för äldreomsorgen i detta område. Orsaken är att fler vårdinrättningar klagat över att de inte fått vara med i försöket och att regeringen tyckte det skulle bli för "dyrt" att införa det i full skala. Och när det gäller att enbart fortsätta försöket på enbart denna arbetsplats så har ombudsmannen Bengt Gullstrand från Kommunal motiveringen: "Det är beklagligt, men vad skulle alla våra andra medlemmar säga i så fall?"

Frågan är om det inte kostar mer att avstå från detta?

Läs lite mer om detta försök här:
Länk: lotidningen.lo.se
Länk: rajaniemi.com


Är det då bara inom offentlig sektor som detta kan vara gynnande? Vad jag vet så finns det redan idag möjlighet att jobba deltid och på så sätt minska arbetstiden, men ändå är det extremt få företag som tillämpat den idén. Kan det vara rädsla för minskad produktion och lönsamhet, dvs ekonomiska intressen för företaget och mindre pengar för den enskilda individen som spelar in? För visst är det så att de flesta kan tänka sig att jobba lite mer bara de får betalt? Låt oss därför ta ett existerande exempel från den privata sektorn.

IT-företaget Peak Six startades 1997 och enligt dem själva var det "Sveriges första IT-bolag med 6-timmars arbetsdag med full lön". Resultaten har blivit bättre hälsa, mindre stress och mera tid för barnen. Dessutom har det visat sig lönsamt och att de kan anställa fler personer. Vinsten 1999 var dubbelt så mycket per anställd jämfört med det då framgångsrika Framfab. Det visade sig även att jobba mycket inte var synonymt med att vara effektiv; anställda visade sig hinna med lika mycket arbete på sex timmar som på åtta utan att känna sig mer stressade, vilket dessutom var lönsamt för deras kunder som betalade dem per timme.

Deras idé väckte sådant intresse från många som undrade hur man bättre kunde "ta hand om personalen, minska stressen, öka motivationen, osv" att man 2001 bildade konsultföretaget Peak Seven som inte har med sju timmar att göra som inriktar sig på verksamhetsutveckling och prestationsförädling som huvudinriktning. Detta bolag är alltså skilt från IT-företaget Peak Six och inriktar sig på att hjälpa andra som har stressad personal med mera.

Trots detta mycket goda och föredömliga exempel så har knappt några liknande initiativ tagits. Varför? Är det rädslan för att prova något nytt som man tror kan vara negativt ekonomiskt trots att det visar tecken på att vara motsatsen?

Läs mer på dessa sidor:
Länk: hjart-lungfonden.se
foretagshjartat/exempel/?info2

Länk: www2.ams.se
platsjournalen/arkiv/reportage/2000/rep6a.htm

Länk: peakseven.se
klistra ihop de längre länkarna och gå till sajten

Ett annat försök pågick från 1 maj 1996 till 30 april 1998, men förlängdes till 30 december 1998. Detta försök ägde rum i Stockholm. Den här gången var det flera olika arbetsplatser; två förskolor, en hemtjänst, en gruppbostad och ett sjukhem.

Resultatet tydde även i detta fall minskade korttidssjukskrivningar samt även långtidssjukskrivningar. Konditionen förbättrades vilket man mätte genom att mäta syreupptagningsförmågan som i genomsnitt ökade 10 procent på två år. Man har även haft en kontrollgrupp som inte haft sextimmarsdag och när det gäller konditionen har man inte funnit motsvarande förbättring. Även barnen till de anställda som hade barn har genom intervjuer uttryckt sig positivt till föräldrarnas kortade arbetstider. De blir hämtade på dagis och fritids tidigare och föräldrarna får mer tid att umgås med barnen. De anställda upplever även att de fått ett bättre socialt liv och kan utnyttja sin fritid genom att hinna träffa släkt och vänner eller träna.

Även kvaliteten på servicen har mätts genom intervjuer av vårdtagare både före och efter försöket. Man har upplevt att personalen blivit piggare och gladare, vilket påverkat kvalitén på servicen till det bättre.

Och så har vi ekonomin. Åtta nya jobb tillkom och 12 personer fick heltidsanställning istället för deltid. De ekonomiska vinsterna finns bland annat i lägre sjukfrånvaro och ökad produktivitet. För staten innebär det besparingar i bland annat mindre utgifter för a-kassa och ökade skatteintäkter. Enligt deras samhällsekonomiska kalkyl så menar de att det "under vissa förutsättningar innebär en samhällelig välfärdsförbättring". Möjligen skulle en rabatt på arbetsgivaravgiften kunna stimulera kommuner och företag som förkortar arbetstiden tt anställa arbetslösa, påpekar man också.

Läs mer:
Länk: fek.su.se


Det finns flera andra exempel på sextimmarsdag, bland annat ett i Hässleholm som i kombination med ett nytt sätt att arbeta resulterade i 10 procent höjd produktion.

Men låt oss till sist lämna landet och se på Europa. Både Frankrike och stora delar av Tyskland har idag en sjutimmarsdag, vilket är ett steg mot sextimmarsdagen. Effekterna och resultatet är väldigt omtvistat och har väldigt olika resultat beronde på vem som gjort bedömningarna. Men tvetydigheten verkar oftast ligga på om det skapats nya jobb eller inte tack vare arbetsförkortningen. Nya jobb har det dock skapats, men frågan om det är sextimmarsdagen som åstadkommit detta eller om det är andra faktorer tvistar man om. Debatten verkar inte handla om huruvida det är en förlust för landet eller inte. Så vad har Sverige att förlora på att försöka?

Detta vara bara några exempel av de som finns, men det som verkar vara slående är att nästan ingen upplevt förkortningen som negativ. Jag har själv inte lyckats hitta något exempel och blir gärna tillrättavisad om någon känner till något exempel som medfört en negativ utveckling.

Så varför ska vi vänta på att förkorta arbetstiden? och hur länge ska vi vänta? Frågan borde inte vara om vi har råd att införa en förkortning, utan om vi har råd att inte införa det?

Många är dock eniga om att en förkortning säkert är positiv men att det måste vara upp till arbetsgivarna och individerna att själva bestämma istället för att lagstifta om det. Men att jobba deltid kan vi ju redan idag. Trots att många gärna vill jobba kortare så gör de ändå inte det. Och med handen på hjärtat, vem skulle inte kunna tänka sig jobba nio timmar om dagen om de fick några tusen extra i månaden för det? Tyvärr har många större behov eller begär efter pengar än fritid så det blir pengarna som styr. Och en nedgång av arbetstiden är inte helt problemfri och det kan säkert i vissa fall ta ett tag innan det blir lönsamt, därför är det viktigt att alla sänker arbetstiden samtidigt och tyvärr är enda metoden en lagstiftning om sänkning.

Angående bibehållen lön är argumenten ännu mer tydliga. Det finns många idag som inte skulle klara sig på att även gå ner i lön. Vi talar om låginkomsttagare. Vissa av de borgerliga menar att med skattesänkningar har man råd att jobba mindre. Första frågan blir ju då om man verkligen väljer mer fritid istället för mer pengar. Andra frågan som egentligen är mer fakta. För en låginkomsttagare så innebär en skattesänkning kanske några hundra extra i månaden, men en en lika stor minskning av månadslönen som av arbetstiden skulle kunna innebära flera tusen mindre i minskad inkomst.

Käre läsare på söndag kan du välja mellan att rösta på en human och samhällsekonomisk positiv lösning eller vi kan fortsätta i de gamla spåren med arbetslöshet, utbrändhet, långtidssjukskrivningar etc etc. Endast två av de sju stora partierna företräder detta förslag seriöst och med bestämdhet. Ett förslag som skulle kunna lösa många av våra problem i dagens samhälle. Ett förslag som vore mycket fegt att inte ens våga pröva.

Av Tobias Jeppsson 12 sep 2002 16:44