sourze.se

Vem får just DIN tysta minut?

Idag återblickas det hejvilt i media.
Idag är det ett år sen.

För ett år sen hade jag ett rätt schysst jobb. Det var kul ibland, jag tyckte om mina kollegor och jag fick göra kreativa och utmanande saker. Sen kom elfte september och jag blev uppskakad. Jag hade nyligen varit i New York och, ja alla vet hur surrealistiskt allting kändes de där dagarna.

Eller, nej förresten. Det började redan i Göteborg under EU-toppmötet. Jag började känna att saker och ting inte funkade. Att folk pratade en väldig massa. Att alla jag kände hade åsikter, men ingen några fakta att grunda dem i.
Jag sa upp mig från jobbet. För jag ville så gärna få lite koll på läget. Nu pluggar jag statsvetenskap och det ljusnar kanske inte så vansinnigt mycket, men litegrann i alla fall. Ibland.

Idag ska vi vara tysta.

Nån ska vara tyst i en minut, andra ska vara tysta i tre.
Några ska vara speciellt tysta för Afghanistan medan andra ska tystna för de döda i WTC.

Är det inte härligt att de berättar för oss i vems ära de tänker hålla käft? Är det inte fullständigt vansinnigt att de gör en egen hederssak utav människors död?

Strax efter att jag bestämt mig för att sluta och ”få lite koll på läget” träffade jag en gammal barndomskompis. Vi pratade lite fram och tillbaka och jag berättade att jag börjat plugga – mycket för att det föreföll mig som om det inte fanns något rim och reson i många debatter kring tex Göteborg och 11e september. Jag ville veta fakta och alla jag kände bara hävde ur sig sina känslor, helt urskillningslöst. Alla var benhårt övertygade om allting, ingen tvekade inför något. Jag tyckte det var lite läskigt att de tyckte så mycket, trots att de inte visste hälften så mycket. Jag ville veta mer innan jag kunde ta ställning.

- Jaha, sa hon. Men är politik egentligen inte bara det, känslor liksom?

Sen sa hon:
- Men du, VAR du i Göteborg? INTE?!?! Du skulle varit där, det var skithäftigt!

Vet ni hur rädd jag blev?!

Idag håller jag en tyst minut vid tolv.
För offren den 11e september, för offren i Afghanistan samt för den lilla ponny som någon häromdan sköt i huvudet ett flertal gånger och sedan rakade på ryggen.


Om författaren

Författare:
Sanna Rayman

Om artikeln

Publicerad: 11 sep 2002 17:36

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: