Rapport från New York: Här är allt WTC-terapi

Det är med en alldelens särskild känsla i magen jag går dit dessa dagar. Inte bara för att jag ännu inte sett mig mätt på den hisnande utsikten över ett Manhattan som badar i septembersolen.

Utan för att det drar ihop sig.

9/11. Nästan allt dessa dagar handlar om "nine eleven".

Trots himlens alla nya regler och säkerhetsrutiner - som till exempel att piloter får bära vapen om de vill ! - verkar ingen längre ta säkerheten för given.

Men på ytan är allt lugnt.

Kommer något att hända i år? Jag har handlöst kastats in i den spekulationsvåg som för omväxlings skull inte har Wall Street som epicentrum. Hur ser hotbilden egentligen ut? Är ett nytt attentat att vänta den 11:e? Eller kanske den 12:e, när vi alla just trott att vi kan andas ut? Något spektakulärt för att överträffa förra året? Eller bara något litet, symboliskt, för att än en gång få världen ur balans? Och om inte al Qaida inte har resurserna eller viljan kanske det finns någon annan dåre lös som känner sig manad att skriva historia?

The New York Times hade igår en flersidig genomgång av
nationens många, svaga punkter. Vattnet och luften. Broarna och tunnelbanan. Elektriciteten, kärnkraftverken och dammarna.

Spekulationer. Kanske är de att betrakta som en form av terapi.

En terapi som också pågår på de flesta av mina 82 TV-kanaler. Överlevande och änkor, nyhetsankare och amatörfotografer avlöser varandra i tv-sofforna. Deras minnesbilder varvas med ett och annat förmodat livstecken från Usama bin Ladin och med de ännu helt ofattbara bilderna av kaoset och förödelsen. Och räcker inte det finns kaoset och skräcken också att köpa i form av allehanda tebordsböcker i närmsta bokhandel - i färg eller svartvitt, ja även med tillhörande cd-rom. Det är bara att välja.

Ground Zero av idag är ett djupt, välstädat hål. En ny, makaber turistattraktion kring vilken turisterna trängs med kameror i händerna.

Kvarteren runt kantas av hälsningar till USA:s nya hjältar. Flaggor, teckningar och försäkringar om att världen aldrig kommer att glömma. Och så souvenirer till salu förstås: brinnande torn i glas och ram trängs med
kepsar och t-shirts med brandkårens logga på försäljarnas belamrade bord.

Reflektion och konsumtion i en salig blandning.

Och så lite käcka slagord förstås. United we stand! We will prevail!

God bless America.

Av Diana Janse 11 sep 2002 09:41