Digitala minnen?

Jag håller på att städa och hittade en bunt med gamla brev. Där fanns ett vykort från min mormor som avled fem år sedan. Den var skriven till "studenten Johanna Parikka" och i den undrar hon hur jag har det där borta i Amerika.

Jag hittar fler gamla brev som kompisarna skickade till USA, där jag var utbytesstudent. En barndomskompis Tiina som berättar om sina historieprov, och om vilka som fått pojkvänner som hon inte har sett, så man kan inte vara så säker samt att hon fått körkort. Det är gamla brev från konfirmationslägerkompisar och kusiner. Syrrans långa brev från Korfu påminde mig om många saker som hände i familjen då, 20 år sedan.

En bild av mig själv tecknas fram. Jag tittar på mig själv som jag var i tonåren och upptäcker en flicka som var högst vanlig. Jag drömde om killarna jag inte kunde få, jag trodde att ‘alla hade gjort det’ och jag oroade mig för att vara fet. Men jag hade också fina vänner, mina djur och ett bra hem. Jag gillade hård rock och reggae. Jag pluggade hårt fast jag försökte verka lite slarvigt sofistikerad. Jag hade det varken bra eller dåligt.

Samtidigt minns jag hur jag upplevde livet och världen som nästan en nattsvart plats och undrade ofta om det är värt att tro på livet, att skaffa barn, att våga älska. Den inre upplevelsen och hur jag faktiskt var var i diskrepans med varandra. Och så är det ju när man är tonåring. Det är skönt att upptäcka nu efteråt.

Men det som skakade mig mest var en insikt om dagens samhälle. Min dotter är just nu i den här åldern och hon diskuterar mycket med vännerna. Hon skapar sig sin identitet i relation till andra människor via internet.

När hon blir 40 och skall städa i gamla vrån, kommer det då finnas gamla e-mejl och chatsidor kvar? Kommer hon ha något konkret att titta på och ta i och minnas med...?

Av Johanna Parikka Altenstedt 27 aug 2002 14:37