sourze.se

Det bor en djävul i mitt huvud

Aj, aj, aj... sluta dansa det gör ont!!!

Ja, det är sant. Det bor en djävul i mitt huvud.
En elak, trummande och dansande demon som väcker mig från en ljuvlig dröm en lördag morgon. Tidigt. Alldeles för tidigt. Och djävulen hånler.
Han skuttar, dansar, sticker knivar i mig, slår hårt med kastruller och lock. Alldeles ovanför ögat, som en gömma där jag inte kommer åt. En alldeles speciell och onåbar plats där han kan dansa Cha-Cha tills benen inte längre bär.

Det började redan 1996. Då satt jag konstant framför en dator på jobbet. Kanske var det något virus som hoppade från enhet C och in i skallen på mig, vad vet jag? Jag hade i alla fall huvudvärk i tre dygn. Och det blev bara värre och värre. Då sa läkaren jag träffade nonchalant att det
här det var minsann spänningshuvudvärk.

Ett par månader var det bra men sedan när jag började äta p-piller fick jag inte längre bara PMS-besvär utan också en dansande demon i hjärnan! Som jag kämpade emot honom! Helg efter helg efter helg. För det var oftast helgerna han ville, och lyckades, förstöra.

Och semestrarna. De få lediga stunder jag hade. Då dök han alltid upp med pompa och ståt. Jag skrek "Försvinn ditt odjur, försvinn för jag orkar inte mer" och slog näven i bordet. Vilket resulterade i mer ont. Ljus, allt det vackra ljus som skulle flöda och spegla min själ det gjorde bara saker och ting värre. Och ljud. Vackra melodier lät som helvetesmusik i mina öron. Jag ville kapa av skallen, skilja
den från resten av kroppen och ge bort den. Jag kunde i dessa stunder till och med tänka mig att betala den som ville ha mitt huvud. Inklusive dansande djävul.

Jag började söka efter fakta och ju mer jag läste desto mer tyckte jag att det jag hade i skallen började likna migrän. Men å andra sidan hade jag ju redan fått höra att det var spänningshuvudvärk. Så jag teg och led. Fast en dag sa jag till denne onde dansante man i skallen:
"Nu har jag tröttnat på dig och dina besök". Han tycktes inte förstå att denna gången menade jag allvar. Men det gjorde jag.

När inte migränte, massage, kaffe, fjorton alvedon eller ipren hjälpte så beställde jag tid hos en doktor. Och han lyssnade. Och nu har jag fått ett botemedel, något jag kan ta för att jaga bort denne lömske djävul som suttit i skallen och skrattat sedan 1996. Och faktum är att jag mer sällan drabbas av honom, som om han är rädd för det motgift jag har.


Om författaren

Författare:
Maria Brundin

Om artikeln

Publicerad: 27 aug 2002 08:52

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: