De trallande myrorna på Sourze

"De här stackars myrorna som vill sjunga inför publik, men inte får, eftersom de kanske inte är så bra, eller för att de inte lyckats slå igenom, fått skivkontrakt eller är lite blyga, vad gör vi med dom?"

Sa den ena kreativa myran till den andra.

"Jag vet! Vi bygger en scen bara för dom, där dom kan tralla för varandra och andra, e inte det bra så säj?"

Bra var vad det var. Myrorna trallade på som bara den på deras egen scen, vissa trallade så mysigt att de fick skivkontrakt, andra fick vara med i radio eller teve och många av dem fick nya kompisar. Alla var jätteglada ända tills någon blev ledsen för att nån sa att han trallade dåligt.

"Han trallar inte alls dåligt!" sa hans kompisar då.

"Det gör han visst!" sa den andres kompisar.

Några andra sa "Man får väl tralla som man vill, och tycka om vilket trall som helst, och om man hittar en kompis får man väl säga till honom eller henne att han eller hon är bra, för man kanske tänker att han eller hon blir gladare då. Eller? För vi är ju bara små myror som behöver få lite beröm ibland för att vi ska orka bygga den här jäkla stacken hela tiden. Den blir ju för fan aldrig färdig!"

Men då var det nån i myrkostym som sa "Då blir det alldeles för gulligt ju! Det blir fel till slut. Ska vi få färdigt stacken måste vi vara ärliga ända in i myrägget! Om nån ska dra hit ett löv som är fem centimeter långt kan vi inte säga att det är bra om lövet bara är tre centimeter långt."

"Vad har det med trallet att göra?" sa en pytteliten myra med grön keps.

"Jo, trallet är som stacken som skogen som samhället som Sverige som världen."

Gröna kepsmyran blev sné: "Lät ju snyggt, men förklara dig nu. Vad menar du?"

En annan myra med polisonger som släpade i marken ryckte nu genast in "Jo, han menar, att på den här scenen ska ju alla få tralla, och alla få tycka vad de vill, och vara snälla om de vill, och ha kompisar om de vill, och bli arga om de vill, och bli ledsna om de vill, och några ska få trösta om de vill, och några ska få skita i allt om de vill..."

"Menade jag inte alls" sa han i myrkostymen.

"Nej precis, stopp där!" sa en myra som tatuerat in ett peace-tecken i skallen, "Det där kan gå för långt. Sen härmades hon "Om de vill, om de vill, om de vill, de ska i alla fall inte få slåss så det gör ont!"

Munnen i ansiktet på framsidan av huvudet i den gröna kepsen sa: "Alla har rätt, alla har fel, alla är toner i ett jättedragspel!"

Hans kompisar skrattade så att de kiknade och tappade barr.

Nu blev det krångligt, men lite kuligare. Fast ingen förstod nånting nästan. De skulle ju bara tralla, och så började man tralla om trallet istället.

Sen sjöng dom låtar om låtar en stund till, för att de behövde det. När de inte behövde det längre trallade man lite halvnya melodier igen.

"Lalala" lät det.

Av Mikael Vestlin 27 aug 2002 15:31