Hemligheten med min brors pesto

Jag har skickat flera meddelanden per e-post till min bror och en svensk bok med vanlig post. Utan så mycket som ett livstecken från honom på den andra sidan Atlanten. Inte ett tack, en gång. Inte ens ett "boken har kommit fram, syrran". Bara en kompakt tystnad.

Jag är besviken och irriterad. Ska det vara så svårt att skriva några rader, slå en signal? Höra efter hur jag mår? Jag får många tillfällen att beklaga mig för mina vänner och vi är eniga. Bröder, åtminstone våra, är inte speciellt bra på att höra av sig. And thats an understatement.

Men så plötsligt en dag, helt oförhappandes, kommer ett livstecken; ett typiskt brors-mail. Spännande, tänker jag när jag klickar på meddelandet i Inboxen för att öppna det. Undrar vad det blir den här gången. Om han har skrivit bara några ord, så som han brukar, som får en att vilja veta ännu mer om hur hans omgivningar ser ut, om vad han gör och vad han tänker. Om han ska ursäkta sig eller om han har någon bra förklaring till varför han har låtit mig leva i ovisshet så länge om hans förehavanden. Om han över huvud taget tänkt på att han inte har hört av sig?

Undrar just. Man vet aldrig.

Han går ut starkt, brorsan. Öppningsfrasen, som flimrar på dataskärmen framför mig, inleds med: "Syrran, Idag har jag lagat min hemliga pesto". Han fortsätter; "...och hemligheten med receptet är..." Därefter går hans mail ut på hur han, som är en riktig hejare i köket, tillagar ett av sina paradnummer. Naturligtvis på sitt sätt.

I mailet finns en detaljerad förklaring över hur han går till väga; hur han använder en annan typ av nötter än vad de flesta brukar göra, vilket får till följd att peston smakar sötare, låter han mig få veta.

Först förstår jag ingenting. Ett recept? Men så går det upp ett ljus för mig. Självklart. Busenkelt. Mailet är skrivet på kod.

På brorskodspråk betyder meddelandet att han önskar att jag hade kunnat vara där och dela vardagen med honom; äta middag tillsammans med honom och hans fru, ta en kaffe, gå en promenad, se en film. Det är hans sätt att säga att han saknar mig. Eftersom vi bor så långt ifrån varandra och följaktligen inte ses så ofta - nästan aldrig, för att vara precis - så är det en lyx att få äta tillsammans i köket, gå på museum och kommentera tavlorna, se en fotbollsmatch, skratta åt ett löjligt skämt, ta en promenad längs stranden, sparka i löven som har samlats på trottoaren, äta sushi med pinnar. Eller en tallrik färsk pasta med pesto, till exempel.

Brorsans mail avslutas med "...och det är alltså hemligheten med min pesto. Det finns lite kvar i kylen som vi har sparat till dig, om du vill ha."

Han får mig att le för mig själv. Och hans omtanke att överbrygga avståndet.

Ett tips till alla er bröder - hur ni än gör det, om det så är genom recept, fotbollsresultat, genom att memorera tidtabellen för inkommande flyg eller rapportera det senaste innebandyresultatet, temperaturen eller regnmätarställningen; om det så är genom att sjunga en sång som är så lång att den inte får plats på telefonsvararbandet eller genom att överösa era systrar med skämtmail och tidningsartiklar... om ni skickar ett brev som bara består av några få rader, några ord - se till att höra av er till era syskon. De saknar er troligtvis. And that´s an understatement.

Jag vet fortfarande inte om boken kom fram, men du, brorsan, tack för receptet.

Och nötterna?

Svårare att knäcka än koden.

Av Anna Bergman 23 aug 2002 11:14