Ett rop på hjälp?

Min vän, för några dagar sedan gav du oss alla en rejäl chock. Det blev en märklig dag. Nu är jag rädd för att lämna mitt hem, rädd för att missa just ditt samtal. Telefonen har blivit både vän och fiende, jag kippar efter andan varje gång det ringer.

Jag förbannar dina starka sömntabletter och det väl dolda mörker du bär på. Jag vill veta vad som kan göra din situation uthärdlig, vad som kan få dig att vända dig bort från självdestruktiviteten som lösning.

Om det var ett rop på hjälp, snälla be då om hjälp på ett annat sätt nästa gång. Vi vill få chansen att hjälpa dig, inte bara plocka upp spillrorna. Ingen av oss kan sätta sig in i din situation, men ha tålamod med oss. Vi håller av dig så mycket.

Jag ber dig, kan jag få hjälpa dig? Säg bara hur...

Av Linda Björling 15 aug 2002 13:43