sourze.se

Om jag tänker rösta i år?

Inför varje val pumpas in pengar till olika myndigheter och organisationer för att upplysa invandrare om valen och få dem att rösta.

Efter varje val pumpas in pengar till olika samma?! myndigheter och organisationer för att undersöka, utreda och kartlägga varför valdeltagandet bland invandrare var så lågt.
*********
S., 23 år*:

"Vi - mina föräldrar, min syster och jag - kom till Sverige sommaren 1985. Min far var pilot och min mor ekonom, båda politiskt aktiva i hemlandet.

Vi fick ofta besök av min farbror som bodde här sedan mitten av 1970-talet. Han pratade mycket om det nya landet, bland annat om de kommunala och riksdagsvalen. Jag kommer väl ihåg ett av samtalen. Han berättade om hur det var att rösta för första gången: ... När jag fick röstkortet i handen fylldes jag av en obeskrivlig känsla. Jag kunde inte låta bli att kyssa kuvertet. Att kunna rösta i ett demokratiskt och fritt val var en gammal dröm som var på väg att gå i uppfyllelse. Med min röst kunde jag påverka mitt liv, min framtid och mina barns liv, tänkte jag. Vallokalen var fortfarande stängd när jag gick dit på valdagen. ... Min far sade att han såg fram emot den dag han också skulle få rösta. Vi kan gå tillsammans till vallokalen men inte så tidigt!, skämtade min far. Farbrodern sa att han inte längre röstade.

År 1994 var jag 19 år och röstberättigad. När jag fick syn på mitt namn på röstkortet tänkte jag på farbrodern och hans känslor. Jag kände hur ett glädjerus gick igenom hela min kropp. Det var lite utöver den känsla som en förstagångsväljare har. Mina föräldrar hade pratat så mycket om kampen för demokrati och fria val i hemlandet och alla de som hade fängslats, torterats och mördats att jag inte kunde titta på röstkortet utan att känna mig vara utvald. Jag föreslog mina föräldrar att gå tillsammans och rösta. Min far sade att han inte hade tid, att han måste gå till sin tobaksaffär och jobba där. Min mor sade att hon ville hjälp min far och dessutom städa hemma. Mina frågor om varför de blivit soffliggare och varför de inte tog sin medborgerliga skyldighet på allvar besvarades inte. Jag sa att jag var besviken på dem; i hemlandet hade de kämpat för fria val men här orkade de inte ens gå till vallokalen och rösta. Men det verkade som om jag pratade med en mur. Jag gav mig iväg till vallokalen och röstade.

Om jag tänker rösta i år? Jag har tyvärr inte tid. Jag måste jobba i tobaksaffären. Nu är det jag som sköter den. Min far dog för tre år sedan i hjärtattack. Med honom begravdes hans dröm om en anställning på SAS. Hans försök att få jobba där var förgäves. Först sade de på SAS att han måste lära sig svenska. Sedan betraktades hans brytning som ett hinder. När min far invände att det fanns piloter som bara pratade engelska lät de min far förstå att de inte var säkra på hans kompetens eftersom han inte hade arbetat på något europeiskt eller amerikanskt flygbolag. Min far hade utbildat sig i USA och hade 10 år tidigare fått medalj för sitt mod och sin skicklighet för en nödlandning i dålig sikt. Men det brydde sig SAS inte om.

Hur många gånger min far flög i sina drömmar visste bara han själv.

Min mor? Hon jobbar på ett daghem, och medan hon byter blöjor på bebisar kalkylerar hon om hur mycket besparingar som kan göras utan att dagisbarnen blir lidande. Om sina kalkyler pratar hon aldrig med sina arbetskamrater. På sin första arbetsplats - ett annat daghem - hade hon sagt att hon var ekonom. En dag hörde hon sina arbetskamrater viska: Hon ljuger. En ekonom jobbar inte på ett daghem. En ekonom får ett riktigt ekonomijobb. Efter den dagen berättar min mor inte längre om sin utbildning och sitt arbete i hemlandet och sina 110 universitetspoäng som hon pluggat in här.

Trots att mina föräldrar inte fick något riktigt jobb här ville de att vi barn skulle skaffa oss en akademisk utbildning. Så nu studerar jag deltid vid Stockholms universitet. Någon förhoppning om att få ett riktigt jobb efter avslutade studier har jag inte. Tobaksaffären blir min arbetsplats. Jag är inte alls kompetent eller duktig. Jag kan ingenting. Jag känner många duktiga och kompetenta akademiker med utländsk bakgrund som har misslyckats med att få något jobb. Så varför upprepa deras och mina föräldrars misstag och ha en massa drömmar?"

* Ur undersökningen "De och Valet 1998"


Om författaren

Författare:
Farzaneh Dehdari

Om artikeln

Publicerad: 06 aug 2002 14:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: