Professorn som hatar män

Professorn i kvinnohistoria Yvonne Hirdman anklagar i DN den 14:e juli en manlig kritiker för "illa dolt kvinnohat". "Den som hatar, föraktar och håller isär är "mannen". Det vill säga män i historien som upphöjt sig till denna abstraktion, "mannen" - människan."

Hirdmans forskning kallas genusforskning och hon undersöker "ett slags irriterad snittyta där könen möts, en växande genuskonflikt, som i sin tur på nytt skapar segregering…"

Marx, på sin tid, förklarade samhällsutvecklingen med klasskampen. Darwin lyfte fram den biologiska kampen för släktets fortlevnad. I Hirdmans värld är könskampen hinder nummer ett för rättvisa och framsteg.

Mot den manlige kritiker som vågar sig på att ifrågasätta hennes forskning kastar hon ur sig: "Djupt subjektiva sår, såsom en olycklig barndom, måste ligga bakom hans hårdhänta slag." Hur bemöter man en sådan typ av argument?

Hirdman tycker att hennes genusforskning inte får den respons och den framgång hon önskar. Hon klagar över att hennes kritiker framfört samma kritik sedan mitten av 1990. Betyder det att kritikern har fel? Hon ironiserar över att DN publicerar denna kritik. Menas därmed att DN publicerar ointressant skräp?

Eller kan Hirdmans motgångar, hennes kritikers envishet och debatten i dagspressen bero på något annat? I DN samma dag medger rektorn för Umeå Universitet att dess genusforkskningsskola har en "maximalt ojämlik könsfördelning". Där saknas tydligen manliga forskarstuderande. Detta misslyckande förklarar rektorn med "kvinnors tålmodiga arbete över lång tid." Kan det finnas någon annan förklaring?

Före Hirdman har andra "professorer" försökt bevisa att: Negrer är lata och dumma. Araber/muslimer är lömska och aggressiva. Zigenare är rasmässigt undermåliga. Det var inte så länge sedan som svenska "forskare" for omkring i Norrland och mätte skallen på samer.

I dessa fundamentalisters värld levde två slags människor: de vita kristna goda och de färgade hedniska onda. I dag klumpar invandrarhatarna ihop alla främlingar och grundar sin propaganda på ett grumligt "vi och dom". I president Bush:s värld finns två folkslag: vänner och fiender.

Forskning som bygger på och propagerar för en sådan bild av världen och människorna får den kritik och de motgångar den förtjänar. Sovjetmedborgaren Trofim Lysenko 1898 - 1976 fick Chrustjevs uppskattning för sina försök att bevisa att man kunde odla majs mot alla odds om man bara hade den rätta politiken som utgångspunkt. Det gick som det gick.

Den "vetenskap" eller "forskning" som utgår från en enda saliggörande ideologi som förklarar allt, stort som smått, förtjänar sin tynande tillvaro i väntan på sin bortgång. Så, adjö "professor" Hirdman.

Av Sven Frostenson 21 jul 2002 17:30