Är easy listening bättre än electro?

- Är du blyg? frågar hon.
- Va?
- Du måste ta i.
- Vadå?
- Du måste ta i om du ska få någon öl.

Jaha. Nu fattar jag. Jag hytter med näven mot bartendern och svär högt. Folket runt baren tittar förvånat på mig, bartendern blir förbannad. Hon verkar inte tycka att det var ett särskilt roligt skämt.

- Du heter?

Den frågan kan jag svara på.

- Henrik.
- Jaha.

Nu tittar hon bort igen, lite uttråkat.

- Du hette?
- Kristina.
- Var är du ifrån?
- Duvemåla.
- Du är en riktig smålänning.

En intelligent fras. Särskilt med tanke på att jag är på en krog i Småland. Vad ska jag prata om? Musik kanske. Livebandet spelar bara dåliga låtar. Jag babblar på en stund och försöker le så gott det går.

Hur hamnade jag här? Varför står jag här berusad och talar med henne? Man kan aldrig ha roligt på den här stökiga krogen ändå, än mindre föra en vettig konversation. För bara några timmar sedan var jag övertygad om att jag skulle stanna hemma. Idag orkar jag inte gå ut, tänkte jag. Jag tar det lugnt. Om någon frågar tackar jag nej. Således: ett SMS på telefonen. Ska jag följa med ut?

Givetvis.

Klockan sju, cirka fem timmar innan jag hytter med näven mot bartendern, sitter vi hemma hos en kompis. "The weakest link" visas på TV:n. Programmet är inte så skandalöst som det framställs i tidningarna. Vi spekulerar i hur det skulle vara om Magnus Härenstam ledde en svensk motsvarighet till programmet.

Bröderna Brothers rullar på stereon. "Finns det kärlek i rymden? Kanske. Finns det kärlek i rymden? Uppe i bland stjärnorna. Lalalalala lalala." Lite Acid House hinner vi också med. Drinkarna består av absolut vodka och en liten skvätt lime. Några Pripps 3,5 ryms också innanför västen.

Vid tiotiden är det dags att träffa resten av gänget och vi traskar iväg till den lilla kvarterskrogen. Eller pizzerian kanske. 20 kronor för en stor stark. Ikväll spelar de electro och drum n bass. På krogens små reklamlappar brukar det stå "OBS! Inget mainstream". De hittar på något nytt då och då.

Det svänger. Låter som synth fast inte lika dystert. Nu vet jag vad electro är. Nu kan jag föra en diskussion med electro- och drum n bass-folket. Stället är fyllt av den sortens människor jag aldrig ser på innekrogarna. Många sitter mest och blänger medan DJ:n energiskt bläddrar bland sina vinyler. Det är bra tryck. Dunkdunkdunk.

Kompisarna dyker upp. Det är verkligen kul att se alla igen.

En, två, tre öl. Vi sitter ett par timmar i den ljumma kvällsolen och skålar. Sedan får alla den briljanta idén på en och smma gång. Om vi skulle gå till en av stans innekrogar? Det är sommarparty på en av dem. Billig öl, bra musik och trevligt sällskap. Det är dessvärre inga övertygande argument för att stanna kvar på ett ställe efter några öl. Jag prioriterar nu plötsligt dyr öl, dålig musik och gud vet vad för sällskap.

Jag kan faktiskt tänka mig att dansa till vad som helst. Ikväll ska jag inte vara "uptight". Till och med sådant som jag aldrig skulle lyssna på annars. Som electro och drum n bass.

Sagt och gjort. Vi går iväg. Självklart ska man betala inträde. Lösa biljett för att gå in på en krog och supa bort en förmögenhet. För bara en femtiolapp får jag gå in och köpa hur många svindyra drinkar jag vill. Det är en fantastisk deal. Precis som jag hade gissat är livebandet inte särskilt bra. De spelar gamla hårdrockshits som "Heavens on fire" och "Highway to hell".

OBS! Mainstream.

En kompis som brukar vägra dansa följer med när en flicka släpar med honom. Själv är jag inte tillräckligt full för att sjunga med. Med andra ord: jag går raka vägen till baren och köper en öl för ett svindlande överpris. 43 kronor. En slinker ner snabbt. När jag ska beställa nästa dröjer det innan jag får bartenderns uppmärksamhet.

- Är du blyg?
- Va?
- Du måste ta i.

Där står hon. Både hon och jag försöker vara trevliga. Jag märker på hennes reaktion att jag ser ut som en stolle med mitt stela, tillgjorda leende. Att det ska vara så svårt. Efter ett tag börjar det bli tyst. Vad ska jag prata om? Några diskussionsämnen att rekommendera? Ska jag fråga vilken musik hon lyssnar på? Jag kommer på ett bra samtalsämne till slut:

- Du får ha en trevlig kväll, Kristina.

Artigt, muntert, en perfekt kommentar. Jag går iväg. Om jag bara klipper mig till nästa gång går det säkert bättre. Eller tappar några kilo. Jag blir som vanligt sentimental och börjar drömma om henne. Henne, ni vet. Henne man aldrig träffat men som ändå följt en hela livet. Man vet bara. Hon som inte är som alla andra. Hon som aldrig går på krogen för att ragga. Det säger "klick". Det är förmodligen ungefär så alla tänker därinne. Duvemåla är ändå ingen rolig plats. Det måste vara någon jag kan prata med. För resten sa hon inte att hon var från Duvemåla, men det är roligare att minnas det så. Krydda struntsakerna.

Men först av allt en öl till. Några ögonblick senare blir det slagsmål i ett hörn. Förstås. Och livebandet ställer till med allsång. "Sommarnatt. När jag svävar fram i mörkret. Ahaaa." Det börjar likna rena lynchstämningen därinne. Vi går en timme före stängningsdags. Vi hittar en nästan folktom pub och tar en öl till. Långt från alla ljusen, alla skratten, som Björns Skifs sa. Men det blir inte värre framåt natten. Tvärtom.

Frank Sinatras behagliga röst hörs svagt i högtalarna. Hans låtar kallas för easy listening har jag lärt mig. Det är lätt att lyssna på. Easy listning är bättre än electro. Och definitivt bättre än dunkdunkdunk och hårdrock. Innebär det att jag är gubbe? Eller skiljer gubbar överhuvudtaget på easy listening och electro?

Nu är det easy. Kvällens höjdpunkt har kommit. Det underbara struntpratet. Mot slutet av kvällen finns det många diskussionsämnen. En av oss måste bara få ur sig alla tankar om kvantummekanik och partiklar. Religion är ett annat obligatoriskt ämne att svamla om. Finns det en absolut sanning... mummel... har du en cigg... en dator har ingen självreferens... mummel... och förhållanden. Förhållanden. Fungerar det verkligen om båda är lika kära? Det är den stora frågan. Det kanske är bättre om den ene bara är lite halvkär.

Ingen verkar veta vad de pratar om. Imorgon kommer ingen att minnas vad de sagt. Åtminstone inte detaljerna. Jag kommer inte ihåg vad vi kom fram till, men jag vet att det var genialiskt.

- Hela gänget är här, säger någon förtjust. Kul att se er.

Det är först nu jag förstår varför jag gick ut denna sommarnatt.

- Jag förstår inte raggarjargongen, säger jag till en kompis strax innan kvällen är slut.
- Inte jag heller.

Han är sådär förstående som man bara kan vara efter några öl.

Av Henrik Hermansson 21 jul 2002 20:46