Babyns skrik som bara jag hörde

trötta dagsljus
sköljande över

en gång bodde det människor
i staden men nu bor det bara hus
och gator och torg alldeles ensamma
och färg och ljud är borta

jag ligger vid slutet av en trappa som klädd i mossa
leder upp till en kyrka
där predikstolen rasat
och madonnorna möglat

babyns skrik - är jag den enda?
som hör babyn skrika
jag kanske drömmer.
om kyrkan och allt
och de dödas damm

så griper det nedersta trappsteget tag i mig drar mig
ned i jorden, jag kämpar inte emot
låter det gamla sluka mig
och bedöva mig i mörker
sluter allt omkring mig till den sista punkten
som ensam svävar i tomma universum

Av David Olsson 17 jul 2002 17:01