Det halva örat

Plötsligt vaknade Martin. Han hörde ett oljud, men kunde inte registrera varifrån det kom. Så förstod han att det var Nisse som snarkade. Martin sträckte sig efter en köttyxa, som av en händelse låg på bordet framför honom. Han fattade tag i yxan och svingade den med kraft mot timmerstockarna, som omedelbart upphörde.

Nisse, som på detta sätt blivit avbruten i sin sömn, satte sig upp med ett ryck. Man kunde tycka att han skulle ha vrålat av smärta. Men icke. Inte Nisse. Han sträckte sig efter ett glas som stod på bordet och svepte innehållet. Blodet forsade ner för hans högra kind. De andra kamraterna runt bordet som vaknat på grund av den oro som uppstått, försökte förmå Nisse att uppsöka badrummet och se om sin blessyr. Motvilligt steg Nisse upp på darrande ben och släpade sig till toiletten. Efter en stund började kamraterna bli oroliga. Inte ett ljud hördes från toiletten. Hade Nisse tuppat av eller hade han rent av förblött? Så öppnades dörren sakta och ut vacklade Nisse med toilettpapper virat runt örat. Tammefan, skrek Nisse, halva örat är borta. Kom grabbar, vi måste leta efter det. De andra tryckte ner Nisse i en stol och bad honom ta det lugnt tills ambulansen kommit. Jag skall inte åka med nån jävla ambulans, muttrade Nisse. Jag mår fint. Ge mig en sup. Du skall inte ha mera nu, invände Martin som långsamt insåg vad som hänt. - Du måste till sjukhuset och då kan du inte ha hur mycket alkohol i blodet som helst, det förstår du väl. - Du menar väl att han inte kan ha hur mycket blod som helst i alkoholen, försökte Ragnar, en av Nisses kamrater, säga med skämtsam ton för att undvika att paniken skulle gripa tag i deras lummiga hjärnor.

När ambulansmännen tagit Nisse med sig tyckte kamraterna att det var dags att bege sig hemåt. Morgonen hade ljusnat och festglöden hade falnat.

Nästa gång Martin såg Nisse, var i tingsrätten, dit han blivit instämd såsom misstänkt för grov misshandel. När Nisse, som satt bredvid åklagaren, såg Martin komma in genom dörren till tingssalen, log han brett och hojtade tvärs över hela salen: Hej Martin, kom så går vi. - Nej, nej, sade domaren, som med all möda dolde ett leende, så kan ni inte göra. Vi måste hålla en förhandling i god ordning först. Jaha, sa Nisse och sjönk ner i sin bänk. - Såå, sa domaren, vänd till Nisse, tala nu om för oss vad du heter och när du är född. - Herr domare måste tala litet högre, sa Nisse, jag hör så dåligt. - Jag förstår, sa domaren. Nisse tvekade några sekunder och sen sa han medan han pekade på sitt halva öra: Nej, inte det här örat, det är det andra örat jag hör dåligt på. Allmän munterhet i salen. Ni förstår säkert att Martin i stort sett kom undan med blotta förskräckelsen genom den glättiga attityd Nisse intog.

Av Carl J Tengström 16 jul 2002 09:34