Tio heltokiga grejer: 8. Lårkakan

Trots alla heltokiga grejer började det regna tristess i takvåningen. Vi körde en gammal specialare som brukade funka bra som paraply. Nämligen canni-ball. Bolla kannibalvitsar. Vi gillar humor. Livet känns skojigare då.

Morales kickade två gånger på högerknät, skickade upp den i luften "Etta på kannibaltoppen: ’Med dej i mina tarmar". Isaac dämpade den med bröstet, fintade skott, och la en bredsida "Snälla Per! Låt munnen tysta maten!" Traci fick den på huvudet, lät den ligga där, den bruden har bollkänsla, knyckte till "Hovmästaren! Det är en fruga i soppan".

Jag lät den åka bungy mellan höger- och vänsterfoten och klackade sen en "Hej bartendern! Ge oss två tåbira till!" Leroy var inte riktigt med utan fick den på läppen "Matprogrammet för snåla: ’Den halva kocken’". Den flög ut genom fönstret. Stackars Leroy, ingen bollkänsla alls.

Det en ledde till det andra som blev nästa grej. Vi skulle käka människokött! Planen var att Morales plingade Stefan Lindström, stack hem till honom, lånade en nyslipad bamsekniv, svängde inom bårhuset på vägen hem, stoppade sedlar i lite fickor, karvade ut lite lår, kom tillbaka och sa "vem fixar käket?"

Leroy var inte alls med på planen. Ville döda i stället. Sa att absolut ingenting skulle få honom att ändra sig. "INGENTING!" Isaac stoppade in skitsmå bokstäver i Tracis öra och hon tog Leroy i handen och försvann in i gästrummet. Efter en halvtimme kom de tillbaka. Leroy hade en crazy sak på huvudet. En sån där sak man inte tror finns förrän man har den i pupillen. Jag snackar om en rufsig afro! Han lät en mening smita ut mellan läpparna: "Har inte Morales stuckit än?"

Morales kom tillbaka, vi öppnade ugnen, fyllde den med innanlår och satte oss och kollade in. Bättre än teve. Efter en halvtimme var det lagom brunt så vi öppnade och började tugga. Allt man aldrig käkat brukar "smaka som kyckling", säger dom, men inte detta. Smakade som om nånting gått snett. Hela gänget kom överens om att det inte var råvarans fel, utan tillagningen. Vi skulle tagit det lite lugnare, letat upp något recept som funkade istället för att ha så sabla brådis. "Alldeles för glupska", sa Isaac.

Vi spydde ihop ett par hinkar som vi lutade ut genom fönstret varenda gång en grabb med rosa skjorta gick förbi. Sen plockade Traci upp en ny boll och visade hur man slår en bicykleta och landar på fötterna. Vi var skitimpade och tänkte att hon är en av oss nu, precis som en grabb, fast bättre på att få fart på blod.

Av Mikael Vestlin 15 jul 2002 16:21