Om människan: får, hundar, herdar

Det finns, exakt och endast, tre människotyper. För att tydligare särskilja dessa kallar jag dem får, hundar och herdar. Fåren är de absolut flesta, nästan varje människa du möter är ett får. Du är med största sannolikhet själv ett får, då spelar den här texten ingen roll för dig, men läs för all del vidare ändå. Får har inga företräden, de bara är och de är dumma. Det är dumheten som kännetecknar fåren. Som en direkt följd av dumheten kan fåren inte klara sig själva utan måste bli ledda. De kan lyssna till herdarna eller jagas av hundarna men aldrig ta avgörande steg på egen hand.

Hundarna är också får men de är aggressiva och utrustade med ett vasst garnityr. Med tänderna kan de skada ett får och fåren är därför rädda för hundarna. När en hund närmar sig ett får kommer detta att flytta sig ur hundens väg, på detta sätt kan hundarna valla fåren.

Hundarna är emellertid lika dumma som fåren och kontrolleras därigenom av herdarna. Herdarna styr över alla, genom sina ord. Herdarna respekterar hundarna, men bara för vad deras käftar kan uträtta. I övrigt ser herdarna med samma blick på fåren som på hundarna. Hundarna skrämmer inte herdarna, de används bara i syfte att kontrollera fåren. Herdarna är få, ytterst få.

Varför berätta om människotyperna? För att göra det klart att de finns, att de har funnits i all tid och att de alltid kommer att finnas. Vi föds som antingen får, hundar eller herdar. Vi måste stanna i den roll vi fått under hela vårt liv. Inget får kan bli annat än ett får, och önskar heller inget annat: ett får kan inte tänka sig in i andra roller och blir därför oberörd av sitt öde. Man behöver dock som hund eller herde leva upp till sina företräden, en hund kan mycket väl vallas av andra hundar. Detta är dock sällsynt då hundars aggressiva sinne alltid kommer att lysa igenom. Även om en herde kan låta sig vallas, kanske omedveten om sitt arv, måste denne herde själv inse vad han är och förvalta sin plikt. Herdeskapet får inte förloras, men det presenteras inte heller för en herde som en gåva, det finns bara i honom.

Vilka är får? Som nyss nämnt, de allra flesta. Man kan utgå från att varje slumpmässigt vald person är ett får. De är flertaliga, eller övertaliga. Fåren bidrar inte till samhällets framsteg, de ingår bara i de processer som upprätthåller samhället, processer som i likhet med fåren kontrolleras av herdarna. Fåren saknar förmåga till att skapa, de kan endast uttrycka sig genom härmande. Alla får bräker likadant. Detta härmande är också ett mycket väl markerat karaktärsdrag, får gör som andra får gjort före dem. Det är ett omedvetet beteende, ett beteende som framtvingats av fårens ovilja att själva ta ansvar för sina handlingar och olust inför att själva påverka sin livssituation. I stället för att tvingas välja en egen väg följer fåren alltid redan upptrampade stigar. Fåren samlas gärna i flockar och inom dessa flockar försöker alla att placera sig så mitterst som möjligt. Där befinner de sig längst ifrån alla ytterligheter.

För att få fåren att röra på sig krävs en herdes ord eller stav, eller hundars skall och nafsande. När väl de första fåren börjat röra sig undviker de andra att bli för långt efter. Det är denna mentalitet, bekvämlighet eller feghet, som gör fåren så lätta att kontrollera. Får tänker aldrig utan handlar endast. I ett val mellan en svår och en lätt uppgift väljer de den där de undgår att tänka, även om den kräver större insats. Detta är ett utmärkt drag att dra nytta av, samtidigt räddar tanklösheten fåren: de är förslavade utan att känna till det, i herdars vård känner de sig trygga och ser inga andra uppgifter i livet än att lyda. Får lyder utan tankar. Får handlar innan de hunnit forma tankar.

Det finns en liten grupp tänkande får. Den förekommer ytterligt sporadiskt. Dessa får, med förmåga att skapa tankar och även fortsätta dessa, funderar på sin egen situation men saknar kraft att ta initiativ och förmår aldrig förändra något. De tänkande fåren har också, till skillnad från de självständiga herdarna, ett stort behov av att utbyta sina tankar med andra. Omgivna av de andra fårens dumhet kan de tänkande fårens idéer aldrig utvecklas. Genom att de tänkande fåren är så få till antalet och så långt ifrån varandra kommer de aldrig kunna påverka strukturen. Tänkande får som kan formulera tankar innan de handlar har också en förmåga att upptäcka att deras egna tankar kunnat leda dem i fördärv och drabbas därför ofta av en nedslagenhet och avsky inför sin förmåga. Det bästa ett tänkande får kan göra är att vara så gynnsam för sin herde som möjligt.

Hundarna tänker lika lite som fåren, men har en vilja att bli bekräftade. De vinner en sorts aktning av herdarna om de uppfyller deras vilja och vill därför vara dem till lags.

Hundarna är mycket aggressiva men ilskan bottnar i rädsla. För fåren, som inte känner detta faktum, verkar hundarna hotfulla. Herdarna kan å sin sida använda hundarnas rädsla och hundarna blir verktyg. Hundarna fruktar herdarna men åtrår deras beröm och blir lydiga tjänare. En hund som skadar en herde straffas snart och hårt av de andra hundarna. Hundarnas individuella behov är så stora att de aldrig förmår formera sig till en flock. Om så skedde skulle de, kortvarigt, kunna ändra maktstrukturen. I längden begränsas dock hundarna ändå av sin oförmåga att föra inre resonemang. De kan inte se helheter och skulle, om de gavs möjlighet att härska i evighet, relativt snart driva allt och alla över avgrundens rand. En hunds mål är att bli uppskattad av sin herde och gör därför allt denne vill och aktar sig för att bryta mot dennes lag.

En herde bestämmer vägen för sin flock. En herde behöver aldrig själv ta risker, herden leder sina får men går inte först. Det blir fåren som får möta konsekvenserna av ett felaktigt beslut och herden blir oskadd en erfarenhet rikare. I ett extremfall skulle en herde kunna förslösa alla sina resurser, fåren, och på så sätt göra verktygen, hundarna, sysslolösa. Verktyg utan funktion kan vändas mot användaren själv och skada denne. Om detta har förekommit vet man inget, av naturliga skäl: bevisen försvinner i förloppet. Att stöta på vilda hundar är inget tecken i sig, de kan, liksom vissa får, få för sig att avvika från sin herdes väg. Vilda hundar är sällan ett hot, de är numerärt underlägsna och i dåligt mentalt skick. En hund behöver känna sig behövd och ensamma djur får inte den möjligheten.

Egenskapen, förmånen, kravet, att vara herde ärvs inte från biologiska föräldrar till barn, utan som ett knippe idéer från en tidigare herde till en efterföljande. Successionen behöver inte anknyta direkt i tid utan stora tidsrymder kan passera innan samma idéer får gestalt igen. Varje herde blir genom idéerna en länk i en kedja av gemensamma tankar där varje herde använder sitt förnuft och sin livssituation för att skapa nästa länk, med anknytning till föregående och förutsättningar för efterkommande. Kedjan förvaltas och vidareutvecklas av varje herde. En tanke kan inte orörd föras vidare från herde till herde då herdar till skillnad från får och hundar besitter ett fritt skapande intellekt. Varje herde ingår i en kedja, en idéström, alla herdar tillsammans utgör ett nät av tankar. Genom ett mer eller mindre frekvent utbyte av idéer levande herdar emellan kommer kedjorna att befrukta varandra och nätet kommer på dessa punkter förtätas. Efter mötet kommer idékedjorna åter utvecklas i sina egna riktningar, beroende på herdarnas olika tradition och unika situation. Nätet kommer efter mötespunkterna bli glesare tills nya möten äger rum. I ett stort perspektiv kommer nätet aldrig att bli tätare, endast växa i omfattning.

Lika lite som herdeskap ärvs biologiskt hänger det samman med kön eller etniskt ursprung. Det kan dyka upp hur, när och var som helst. En annan viktig aspekt att belysa är att herdeskapet inte måste betyda religiös eller politisk makt. Herdar är styrande över idéströmmar, mer att likna vid forntida profeter eller de genier romantikerna drömde om än vid kungar och präster. En herde kan mycket väl härska över territorium och folk, men så kan även får vara satta att göra. De flesta av historiens styresmän har faktiskt varit får, vilket blir tydligt då man betraktar den tid de varit inflytelserika. Ett fårs makt existerar under en mycket kort tid, om ens då, medan en herde gör intryckt som är lika universella som tidlösa. Ett intryck gjort av en herde kan inte utplånas, bara glömmas av får och hundar.

En text som denna väcker herdar men låter fåren slumra vidare.

Av Magnus Hansson 12 jul 2002 09:17