Helt tyst i Almedalen!

Det sägs att rätt tidpunkt att påverka våra politiska partier och de enskilda kandidaterna på deras valsedlar är strax före ett val. Då är de verkligen lyhörda för krav som väljarna för fram och beredda att gå viktiga önskningar till mötes. Så har tydligen våra pensionärer trott att döma av den intensiva insändardebatt som pågått under de två senaste åren i så gott som landets alla dagstidningar. Alla med det gemensamma kravet att pensionerna ska återställas till det rätta värdet och att neddragningarna under hela 90-talet ska återbetalas retroaktivt.

I dag står det fullt klart att det storslagna pensionslöftet som Göran Persson gav vid flera tillfällen i samband med att han presenterade sina "skarpa" förslag till nedskärningar, inte kommer att infrias. Dagens pensioner ligger därför tio procent under den nivå de skulle ha legat om löftet infriats och den utlovade retroaktiva återbetalningen kan pensionärerna dessutom känna sig blåsta på.

Så är läget när knappt två månader återstår till valdagen. Det märkliga har inträffat att inte bara regeringspartiet håller tyst. Helt häpnadsväckande är det att inget annat parti tagit upp pensionärernas krav vare sig i de riksdagsdebatter som handlat om landets ekonomi eller på annat sätt i partiutspel och valprogram. Tystnaden är talande och total.

Det finns de som säger att politiker inte behöver bry sig om vad äldre människor tycker och tänker i den aktuella pensionsdebatten. Dels fortsätter dessa att rösta som de alltid har gjort och dels försvinner de i naturlig avgångstakt. I det nya pensionssystem kommer de att hänga med på samma villkor som löntagarna, det vill säga pensionerna kommer att följa löneutvecklingen. Det kommer de att känna sig nöjda med. Att uppräkningen påbörjades från en nivå som låg tio procent under den rätta nivån glömmer man relativt snart. Antalet pensionärer som drabbades av stora sänkningar under 90-talet genom manipulationerna med basbeloppet reduceras i en allt snabbare takt och utgör därför ingen, som många insändare hävdat, tickande bomb inför valdagen.

Men är det verkligen så; kommer de 2,1 miljoner väljare, som är pensionärer, att stillatigande åse hur regeringspartiet med benägen hjälp av de andra partierna nu definitivt bryter och helt nonchalerar givna löften? Är rösttroheten helig? Kommer vi pensionärer att sätta vår egen rösträtt ur spel genom att alltid fortsätta rösta på samma parti. Då behöver ju inte partierna läs regeringspartiet främst ta hänsyn till våra åsikter. Då påverkas ju inte valutgången.

Så lite fakta: Den ekonomiska klyftan mellan pensionärer och löntagare har ökat kraftigt om man jämför de yrkesverksammas inkomster och utgående pensioner som ju är ersättning för pensionärernas arbetsinkomst. Om vi utgår från 1990 rör det sig om 25-30 procents påslag på löneinkomster och mindre än tio procent på pensionerna.

Vem som helst kan ta fram sina pensionsbesked och lönebesked och kolla att så är fallet.

Valdagen den 15 september kan bli en överraskning för de politiker som deltagit i sveket mot pensionärerna. Det vore mer än märkligt om pensionärernas reaktion skulle utebli.

Av Stig Gustin 11 jul 2002 09:33