sourze.se

Finns du?

Har du någonsin undrat om du finns? En dag råkade jag tyvärr bevisa att jag inte finns. Synd, men livet går vidare...

En person, vi kan kalla honom Pelle, råkar vara riktigt rik och lever dessutom i framtiden men gammal, så han ger sin doktor uppgiften att förlänga hans liv LÄNGE. Det första som doktorn byter ut är hjärtat, år för år byts resten av organen och flera kroppsdelar ut. Men det är fortfarande samma person, även om han inte ser ut som den gamla Pelle hjärnan är ju den samma, eller hur? Men sen börjar hjärnan att krångla, men om man byter ut hela så är det ju inte Pelle längre, så doktorn ersätter bara små bitar med ganska långa mellanrum.

Doktorn tänker så här: "Om jag bara byter ut några miljoner hjärnceller per gång då tar det flera år innan hela hjärnan är utbytt, men kommer det fortfarande vara Pelle då?"

Efter 10 år är hur som helst hela hjärnan utbytt, är det fortfarande Pelle? Om inte kommer han vara som Pelle eller kommer man märka att det inte är samma person? Om svaret är "Ja, han kommer vara som Pelle", vad händer då om man tar hjärnbitar från en annan person och ersätter med Pelles? Kommer Pelle om 10 år vara Kalle? Kommer Pelle känna sig som Kalle eller kommer det vara Kalle som känner saker?

Är vi samma personer nu som för 10 år sedan? Hela vår hjärna tror jag, kanske tar längre tid har ju cell för cell bytts ut förnyats. Om jag stoppar tiden precis när Du äter en glass och frågar Dig på något sätt kan du prata även om tiden är stoppad om Du finns just NU, säger Du säkert: "Ja, för jag förnimmar smaken av glassen och allt annat".

Men om jag frågar om Du fanns för 10 minuter sen? För hur vet Du att allt Du minns verkligen har hänt? Det är ju bara minnen som kanske inte ens är dina egna eftersom hjärnan har bytts ut... Tänk om det enda som existerar är just den sekunddel som är just NU och allt annat är minnen, när en sekund passerat så är den ett minne som du inte med säkerhet vet har hänt! Vi är kanske fast i en enda sekund då vi minns precis allt som har hänt och därför tror att vi lever Ingenting händer, vi är fast i samma tanke, men eftersom vi har minnen av att tiden går så måste den ju göra det.

Tänk att den tangent du nuddar just nu egentligen är den enda du någonsin nuddat och den enda du någonsin kommer att nudda, och att varje gång du nuddar en tangent så står egentligen tiden stilla och du har egentligen nuddat samma tangent hela tiden, du bara minns alla du nuddat innan, och tror på så sätt att du finns.


Om författaren

Författare:
Per Sandström

Om artikeln

Publicerad: 11 jul 2002 09:45

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: