Tio heltokiga grejer: 5. TV-kapningen

Isaac väckte mig framåt femtiden och sa att han hade tänkt. "Bra" sa jag, "Vad har du tänkt?" "Jo" mumlade Isaac och såg förlägen ut. "Den där förra delen, manickdelen, var det Voltaire eller? Och Leroy? Är han Raskolnikov eller den där store killen i ’Möss och människor’?" Jag svarade att det fick han bestämma själv, men att jag var jäkligt glad över att han börjat fundera.

Femte heltokiga grejen kom faktiskt en av de där nysminkade brudarna, Traci, på. När vi satt där och snackade natten innan sa hon något om att det skulle vara roligt att kapa en Aktuellt-sändning och bara komma på en nyhet så att alla blev skiträdda. Vi nappade direkt, till och med Leroy.

Morales kände en hel del folk på TV. Han mutade dem ordentligt så det var hur lätt som helst att kliva in i studion. Alla blev jätteskraja för våra k-pistar. Vi skickade fram Isaac, som var den enda av oss utan huva. Brudarna hade sminkat honom till en grå Aktuellt-gubbe, ingen kunde känna igen honom. Vi tog liksom över efter ett inslag om nån aktie som gått upp och ned. Isaac satt där i direktsändning och läste från en lapp som jag skrivit:

"Vi har precis fått ett telegram som berättar att Nasa upptäckt att en meteorit är på väg mot jorden. Den beräknas kollidera med vår planet om cirka tjugotre timmar. Den enorma storleken och den höga hastigheten på meteoriten medför att jorden kommer att gå under."

Där kapade Leroy nån sorts huvudkabel så att myrorna började kriga hemma hos alla som kollade. Vi stack snabbt därifrån. Ute på gatorna var det full kalabalik. Några ungdomar krossade butiksfönster och plundrade för allt vad de var värda. I gathörnen stod folk och kopulerade. Överallt fanns det människor som grät och skrek. Vi bara gapade. "Heltokigt" sa Leroy. "Bästa hittills".

Efter nån timme lugnade det ner sig. Andra TV-kanaler, och radion, hade förstås gått ut och sagt att hela inslaget om jordens undergång var en fejk. Folk började hoppa, krama om varandra, och skrika att det inte var sant. Jorden skulle inte gå under. De såg helt jävla lyckliga ut, ungefär som när man hittar sin plånbok, efter att ha sprungit och letat efter den i timmar och varit nästan säker på att nån snott den.

När vi kom hem så var Traci, bruden som kläckt idén, heldeppig. Hon hade precis fått reda på att hennes morsa hängt sig. "Hon trodde på det" sa Traci. "Hon trodde på det".

Av Mikael Vestlin 10 jul 2002 16:48