Jante, dra åt helskotta

Man borde istället ge sig själv en klapp på axeln lite oftare och strunta i att folk gallskriker om hybris och självgodhet. För man ska inte tro att man är något. Varför inte det? Jag tror minsann att jag är något och inte skäms jag över det. Jag vet till och med att jag är något. Jag tycker att människor omkring mig också är något, men det är inte kul när man märker hur någon ber om ursäkt för sig själv hela tiden. Vad är det för underlig strävan man kan ha att utplåna sig själv för att vara andra till lags? Det blir man aldrig ändå - jag vet för jag har provat många gånger.

Jag var en riktig Jante-tillbedjare förr i tiden och trampade på mig själv för att inte få för mycket, som jag tyckte, oförtjänt uppmärksamhet. Jag var dumt nog rädd att folk skulle bli avundsjuka och arga på mig om jag gjorde något bra. Vilket dom tyvärr också blev ibland, trots att jag gjorde mitt bästa för att göra mig osynlig. Men det är svårt när man är illustratör. Det är en talang som syns väldigt väl, men den är inte bättre och finare än någon annan talang.

Själv blir jag imponerad av någon som kan räkna ut roten ur 3.892 eller orkar ta hand om ett gäng dagisbarn dagarna i ända. Eller av dom som sitter vid löpande band och monterar ihop saker. Uthållighet och disciplin kan jag beundra eftersom jag är lite dålig på det själv ibland.

Att ta emot beröm är en konst det också, men ofta låter det på följande sätt:
- Gud vilken vacker tavla du har målat!
- Va? Det var väl inget bra det där?
- Jo, jag tycker den är jättebra.
- Äh, du är inte klok!

Jaså. Jag är alltså dum i huvudet och har ingen koll på vad som är bra.

En människa måste ju få göra det som faller den in utan att begränsas av sig själv eller andra. Argumentet att det alltid finns nån som gör det bättre håller inte, tänker man så kan man ju inte ta sig för ett enda dugg. Man måste inte bli världsmästare på allting. Om någon börjar gnälla på mig för att jag råkar kunna något eller inte kunna något annat är det inte mitt problem - det är gnällpelles problem. Jag är skitdålig både på att bowla och på att åka slalom men det är alldeles för roligt för att jag skulle låta bli att hålla på med det. Inte skäms jag om klotet ramlar i rännan eller om jag ramlar på ändan. Det är trist att det ibland känns som man måste gå omkring och hålla skenet uppe inför varandra. Hålla masken till varje pris. En sån mask börjar alltid skava förr eller senare.

Av Camilla Christensen 08 jul 2002 17:37