Dagbok från en barnvakt

Innan vi börjar berättelsen så kanske ska sägas att barnet älskar att vara hos oss och tjatar om det. Ändå så gör han som han gör, bara för att testa och för att han inte är van vid en envis kärring som jag som kommunicerar med honom trots hans ringa ålder. Dessutom så jobbar inte jag och har tid och ork.

Dag 1
Jag kör barnets föräldrar till flygplatsen, dom ska vara i Singapore i 10 dagar. Barnet ylar: jag vill inte hålla dej i handen, jag vill gå själv! *Så fan heller, inte utan din hand i min hand på en flygplats.*
När vi kör ut ifrån parkeringen så ylar ungen: mamma sa att vi skulle äta på McDonalds.
Jag svarar lugnt: javisst, låt oss bara köra dit först, detta är fortfarande parkeringen på flygplatsen.
Då ylar barnet: jag vill inte åka nånstans, jag vill till McD!
Jag svarar lugnt: det är ju dit vi är på väg.
*jag sätter på en cd och kör vidare*
Inne på McD så vill barnet hellre gå på Burger King. Han sparkar mej på smalbenet. Jag säger lugnt: då lämnar vi tillbaka din happy mealleksak och åker till Burger King eller? Barnet ylar: förlåt, får jag stanna.
*jag ler och ger barnet hans happy meal*
När vi komer hem så hittar jag alla mina nagelfilar avbrutna på toaletten.

Dag 2
Vaknar klockan 07 av att barnet står inne i mitt sovrum och ylar: time to get up, Suz I am hungry.
Jag hasar mej ut i köket och gör varm oboy heter Milo här
Ungen ylar: jag hatar Milo.
Jag säger lugnt: det är swedish oboy
*jag tänker: håll käften å drick*
När det är lunch så ger jag barnet apelsinjuice att dricka.
Ungen ylar: I wanna have oboy!
*ungen som hatade oboy för 3 timmar sen vill inte ha något annat att dricka nu*
Efter lunch ylar ungen om att vi ska gå på zoo för det har mamma lovat.
Jag säger lugnt: javisst ska vi det men det ösregnar och jag tror inte du vill vara ute i det här regnet.
Ungen ylar: jag vill vara ute i regnet.
*inte faan kör jag in 5 mil till stan och betalar dyrt inträde på zoo med en unge som kommer att yla om regnet inte*

Jag tar på ungen stövlar och regnrock och vi ska gå till brevlådan.
Ungen ylar: jag vill inte vara ute i regnet, min mamma har sagt att jag inte behöver vara ute om det regnar.
Jag säger då lugnt: klart du får vara inne.
Ungen ylar: om jag säger förlåt får jag vara ute då?
Jag svarar lugnt: nää det regnar ju.

Ungens mamma har tagit med en låda med saker ur deras kylskåp som inte håller över deras två veckors bortavaro, en stor kartong med ägg och grönsaker och frukt.
Barnet frågar: är den här bananen ifrån mammas låda?
Nej, svarade jag sanningsenligt och barnet skriker: då vill jag inte ha den och kastar bananen. Senare så ska vi äta glass och ungen ylar: jag vill också ha glass, precis som om han inte skulle få nån. Jag skojar och säger att det fanns ingen glass i mammas medskickade låda.

Ungen har ingen humor, det hade mina när dom var 5 år, suck.
I dag får han köttbullar, han har aldrig sett köttbullar.
Han ylar: jag vill ha McD.
Jag säger att det är 5 mil til McD och att det är dyrt att äta där så det är den här maten eller ingen alls, men att han väljer själv om han vill äta eller inte.
Han ylar: om jag säger förlåt kan vi åka til McD då ?

Dag 3
Jag har gjort i ordning lite varm soppa.
Ungen ylar att han inte vill ha soppa för han kommer att kräkas då.
Jag säger lugnt: nähä, den står på bordet och väntar på dej, du äter om du vill.
En stund senare har han ätit upp all soppan.
Vi ska nu ha varmrätt, korv och potatis.
Ungen ylar att han inte kan äta korv och att han vill ha mera soppa! Soppan är slut. Han hatar korv, han säger att han aldrig har ätit korv. Jag talar om att jag ätit korv tillsammans med honom i hans mammas kök förra påsken och att det såg ut att gå bra. Han äter nu korv och säger att han ska fråga sin mamma när hon är hemma om han måste äta korv. Jag säger lugnt: du behöver inte äta korv, du kan sluta äta om du vill för jag tvingar ingen att äta. Han äter upp korven.

Dag 4
I dag säger barnet att han ska bara äta 5 tuggor mat för han är bara 5 år och hans mamma säger att han behöver bara äta 5 tuggor.
Jag säger lugnt: så bra då behöver vi bara köpa 5 bitar pommes frites när vi ska äta på McD imorgon igen. Han äter upp all maten på tallriken. Jag har jättefina kritor till honom och han krossar dom mot mitt fina vardagsrumsbord när jag är på toa.
Jag säger lugnt: det är färdigritat nu.
Ungen ylar: om jag säjer förlåt får jag tillbaka kritorna då?
Jag säger lugnt: Nää.

Dag 5
Vi ska gå på bio och se Scooby Doo.
Han vill inte se Scooby Doo för den är inte bra.
Han sparkar mej.
Jag säger: ok vi åker hem istället då, då säjer han förlåt och vill se filmen. Jag låter honom se filmen då det är 5 mil till bion och jag inte ska åka till stan en gång till den här veckan. Han älskar filmen och skriker av skratt. Han glömmer sin mössa inne på bion och skriker hjärtskärande när hans morfar skojar och säjer att tänk om någon flicka tagit fel mössa och du får en rosa mössa istället för din svarta. Jag tittar på hans morfar och säger: skoja aldrig med det barnet för han har ingen humor.

Dag 6
Ungen skriker att han är hungrig. Hans morfar skojar och säger: gör som korna ät gräs, det är redan färdigt att äta.
Barnet ylar att hans mamma inte vill att han ska äta gräs och att han mår illa när han äter gräs.
Hans morfar frågar då hur han vet hur gräs smakar?
Då ylar ungen och jag säger: skoja aldrig med den ungen.

Dag 7
Har tappat upp badvatten och lämnar ungen i 3 minuter för att hämta en handduk som är stor och lägga fram hans pyjamas framför brasan så den är varm när han badat klart.
När jag kommer in i badrummet så har ungen tagit den nya tvålen och pillat den i cirka 230 småbitar och kletat på duschdraperiet.
Jag säger lugnt att det är färdigbadat och att det är läggdax nu.
Ungen ylar: men jag har ju inte ens badat nåt alls, om jag säjer förlåt får jag bada längre då?
Jag svarar lugnt: Näää.

Dag 8
Ungen vill gå ut på tomten. Jag ska bara kissa och klä på mej själv och följa efter då jag hör ett konstigt ljud ifrån kattluckan på altandörren som leder in till vardagsrummet. Jag ser genom dörrens glas att ungen har stuckit in sin hand och dragit ut den långa gardinen som hänger på sidan om dörren och låst luckan med gardinen hängande i kläm ut genom dörren. Jag talar om att gardinen blir ful av att man gör så och att om han låser dörren så kan katterna inte gå ut och kissa och bajsa. 10 minuter senare så har han låst kattluckan igen. Jag tittar på honom och frågar om han vill att katterna ska bajsa i hans säng när dom blir bajsnödiga och inte kan gå ut? Han lovar att inte göra om det. Jag får nu kolla kattluckan flera gånger för han låser igen och igen.
Jag frågar lugnt: vill du ha kattbajs i sängen ?
Du får gå in nu.
Ungen ylar: förlåt, förlåt jag vill stanna ute.
Jag säger lugnt: nää du kommer in nu.

Vi ska in till närmaste samhälle och gå på bibliotekets barnavdelning. Jag ber honom hämta sina gympadojor. Han vill inte ha gympadojor och vill ha sina gummistövlar. Jag talar lugnt om att man går inte på biblioteket i gummistövlar. Jag talar om att vi åker med gympaskor men inte med gummistövlar. Han biter mej i handen då jag ska hjälpa honom med snörningen i hans skor, jag säger att då åker vi inte alls. Han säger förlåt för han vill åka.

Vi har fått en flaska med Baileys, den står i köket uppe på en bänk. Det är ett fint skyddsdämpande nät runt flaskan.
När jag duschar så går han upp på bänken och tar av nätet och river sönder det. Jag frågar varför han har sönder mina saker, han säger förlåt och lovar att inte göra om det. Han går på toa och tar den lilla behållaren med doftpärlor som står i fönstret. Han häller ut allihopa i toaletten och försöker att spola. Det går inte att spola ner dom så vi får plocka upp dom för hand. Det fins en IKEA-katalog inne på toa, han smugglar med sej en penna och ritar och river sönder den. Han gör slut på en liter flytande tvål inne på lilla toaletten med att trycka ut den i handfatet. En kväll så ska han bara kissa och bara råkar ställa sej uppe på toan och lyfta av lucket till spolcisternen. Det ringer i telefonen och han har ätit upp sin mat. När jag kommer tillbaka til bordet senare hittar jag potatisen nedstampad i heltäckningsmattan i ett hörn i matsalen. Jag ger honom ett hushållspapper och ber honom pilla upp potatisbitarna ur mattan.
Han säger förlåt.
Jag säger plocka upp.
Han säger: nej för jag har sagt förlåt!
Jag säger att förlåt betyder inte att man slipper, det betyder att man lovar att inte göra om det. Han får ta reda efter sej och bära ut i soporna i köket.

På kvällen så sitter jag och hans morfar och tittar på teve i brasans sken och dricker Baileys. Jag frågar hans morfar om han vill ha mera barn, en andra kull ungar med mej.
Han tittar på mej och ser konstig ut.
Jag säger: bara skojar :

Nu är det bara några nätter kvar tills hans mamma och pappa kommer hem.

Jag älskar barn och jag tror att jag skulle kunna älska det här barnet också, bara jag får rå om honom en längre tid och förklara för honom och lära honom. Inte bara säga nej och be honom säga förlåt utan förklara och prata med honom precis som jag gjort med mina egna ungar. Mina barn hade aldrig någon trotsålder...

Jag - en perfekt mamma? Inte alls, för alla barn är olika och jag hade kanske bara tur med mina. Jag är dessutom lat och har insett att lite arbete ger mera i slutändan. Ska han få stanna en vecka till? För det går ju bättre och bättre, vart tog morfar vägen? Åhh han sitter i vedboden med dörren låst ifrån insidan. Du kan komma ut, han ska följa med sin mamma och pappa hem.

PS. När ni ser en förälder ryta till åt ett barn i snabbköpet så bli inte så förfärade över detta. Dom kan ha haft 10 intensiva dagar precis som jag haft nu och ibland så tryter tålamodet och man är inte så exemplarisk då...

Av Suzanne Ek 07 jul 2002 12:41