"Han drog fram ormen ur gylfen!"

Nere i köpcentrat. Har fått en fix idé att köpa en orm. Det ska finnas en djuraffär här någonstans. Det är den jag letar efter.

Klockan är tio. Butikerna har just öppnat och det är tomt, så när som på ett gäng skolkande ungdomar och några pensionärer som vaggar fram och tillbaka likt pingviner.
Och så jag då förstås och någonstans - en orm.

Köpcentrat är en liten labyrint och det tar ett tag innan jag hittar fram till butiken. Den är belägen längst in i labyrinten. Butiksbiträdet är en släthyad yngling.

- Har ni några ormar?

Jag hör på mig själv att jag skriker och låter otrevlig. Den släthyade ynglingen tittar konstigt på mig.

- Vad är det, har ni några ormar eller!?

Herregud, är jag full?

Ynglingen bara stirrar på mig ett tag.

- Ja, här borta, följ med mig här till rummet längst in.

Ynglingen har en len, ljus och sensuell röst. Han går före mig. Rummet med ormarna ligger mörker. Det är märkbart kallare här. Så fort jag kommer in i rummet skriker jag:

- Den vill jag ha! Den där ormen ska jag ha! Den ska jag ha!

- Hysch! Väck dem inte, de sover!

Ynglingen tar fram en orm ur en av burarna och håller fram den.

- Här, prova att hålla i den!

Jag tar försiktigt tag i ormen. Håller den med båda händerna. Stirrar fascinerat, trollbunden, på den. Dess yta är kall och len. Ögonen lyser lömskt guldgula i mörkret som tycks bölja kring den smala kroppens slingrande rörelser. Jag grips av ett oförklarligt begär.

Jag köper ormen, gömmer den i jackfickan och går ut i köpcentrat. Här är det olidligt varmt! Det är som att möta en mur. Jag tar några vacklande steg.

- Gud! Ge mig något att dricka!

Jag släpar mig in till toaletten som ligger vid caféet. Är tillräckligt sinnesnärvarande för att känna hur cafégästernas blickar bränner i min nacke. Jag dricker, jag dricker och den rasande törsten tycks aldrig vilja släckas. Efter ett tag mår jag bättre. Är klarare i huvudet. Och förbannad kissnödig. Jag kissar i pissoaren. Går ut från toaletten.

Fortfarande tagen och en aning disträ av det fruktansvärda värmeanfallet söker jag mig mot caféet. En av tanterna faller plötsligt ihop och blir liggande. Hon tittade upp mot mig, flämtade till och föll. Fler blickar vänds mot mig. Folk pekar och stirrar. Folk är rädda.

Var är ormen? Och jag inser att den har krypt in i mina byxor och ut ur gylfen som jag har glömt att stänga. Där står jag med en orm som pekar rakt ut från mitt skrev.
Nu kommer ett flertal skäggiga män mot mig. De har med sig spadar, paraplyn, piskor och andra tillhyggen. De driver mig in i köpcentret. Uppretade och skrämda tränger de in mig i ett hörn, längst in. Jag förstår inte vad de skriker, men jag förstår att de vill döda mig. De kommer allt närmare. Men - något håller dem från att kasta sig över mig. Något hindrar dem från att sluta mina dagar.

Så helt plötsligt, med blixtens hastighet, ringlar sig ormen ut ur min gylf och iväg. Då den var mitt sista skydd mot värmen kollapsar jag och blir liggande.

Någon baddar mitt ansikte med en fuktig trasa. Jag får smaka på en söt, gulaktig vätska. Är det så här urin smakar? Jag somnar. Det sista jag hinner tänka på är ormens lena och kalla kropp. Jag undrar om jag någonsin kommer att få känna på något liknande.

Av David Olsson 04 jul 2002 14:37