Stefan Lindströms afghan-blod, del 2

Det var enklare än han hade trott. Dumma snutjävlar. Bara att säga att han var tvungen att gå på toaletten. Gå in och pissa, spola, sätta på kranarna, öppna fönstret och hoppa ut. Han log åt den svenska polismakten när han med raska steg svängde in på Lokegatan.

I samma ögonblick som den där snuten hade sagt "En kondom låg och flöt i toaletten" så visste han. Visste att det var någon som var ute efter honom. Precis som i en Hitchcock-rulle, precis som i livet, alla mot honom. Han undrade om personen som snott kondomen spionerat på honom medan han låg och lyxrunkade till tysk porr. Det var längesen det hade blivit något och kondomerna låg där i plånboken och blev gamla, så va fan? Han unnade sig ett lyxrunk, som i gamla tider.

Men vem? Vem var det som ville sätta dit honom? Vem hade dödat Birgit Svensson, snott hans kondom, drogat honom krossade sömntabletter i filen? så han sov som en stock, vem? För det måste vara så det hade gått till. Säga vad man vill om Stefan Lindström, men dum var han inte. Han fattade nog. Någon var ute efter honom. Någon som även hade dödat Birgit Svensson. Och Birgit var antagligen hora, borde han gissat. Alla ljusskygga gubbar som kom dit och stannade i en halvtimme. Solklart! Sen var hon väl så jäkla trött efter allt pippande att hon var tvungen att klaga på att Stefan hade för hög volym på teven. Vilken subba!

Stefan Lindström var ganska förbannad när han stod vid bankomaten och tömde kontot. Förbannad, rädd och fattig. Sextusen spänn! Men det borde räcka ett tag i alla fall. Lika bra att ta ut allt innan de spärrar kortet, om de nu gör så. Han stoppade ner pengarna i plånboken, gick bort till grillkiosken och köpte en tjockis med mos, nedsmetad med ketchup, senap och bostongurka. Stod där och undrade vart han skulle ta vägen, tog en klunk Pucko och kom på det. Pucko! Nu skulle Janne få betala tillbaka för att Stefan lyssnat på alla hans intelligensbefriade historier. Dags att utnyttja honom lite.

Samma portkod som förra året! 2287. Janne bodde verkligen i slummen. Stefan sprang upp de fyra trapporna som ledde till Jannes etta. Ska precis ringa på klockan när han märker att dörren är öppen. Drar upp dörren på vid gavel och provar: "Janne?" Inget svar. Stiger in, avverkar pygméhallen på två steg och kommer in i rummet. Teven står på, myrornas krig. "Janne?" Nä, inget svar nu heller. Han drar draperierna till sovalkoven åt sidan och där ligger ju Janne. Han kommer att tänka på den där gamla vitsen de brukade dra när han var liten. "Jag tycker fisken ser dålig ut idag! Det är värre än så frun, den är död."

Janne var dödare än en fisk på torget. Och det som dödat honom satt kvar i bröstet. Såg ut som en dalakniv. En Frost.

Av Mikael Vestlin 02 jul 2002 09:03