Utvik, plattityder och fantasier

Stefan Holmqvist intensifierar i sin senaste artikel sitt oförtrutna korståg mot den västerländska kulturen, i en lite märklig blandning av fritt fantiserande och innehållslösa plattityder i stil med att "komma i kontakt med kärleken igen och allt fint den ger" och "Jag tror att oavsett kultur söker människan ett långt lyckligt liv!"

Stefan Holmqvist skriver att ingenstans "bejakas" våldtäkter "så öppet och mångfacetterat som i vårt västliga samhälle". Detta är förstås struntprat. Den japanske videohjälten "Våldtäkt-mannen" torde knappast accepteras i väst. I Sydafrika kommer ungefär hälften av alla kvinnor att bli våldtagna någon gång under sitt liv, bland annat för att det förekommer en föreställning bland vissa svarta sydafrikaner att sex med en oskuld kan bota HIV. Det finns förstås fler exempel att finna för den som letar.

Det finns däremot ingen som helst kultur kring våldtäkter i det vi normalt menar med "väst". Om man nu inte räknar primitiva sydafrikanska stambyar som "väst". I våra fängelser, där överdrivet "manliga" attityder och beteenden normalt ger status och beundran, måste våldtäktsmän ofta hållas separerade från övriga fångar för att inte bli trakasserade och misshandlade. En våldtäktsman är i väst som på de flesta andra ställen en oerhört föraktad och avskydd person, både i verkligheten och i populärkulturen.

Stefan Holmqvist skriver vidare en märkligt lång och detaljerad utläggning med innebörden att det inte alls dricks kopiöst med alkohol i Japan, och åberopar att japanens totala alkoholkonsumtion är ungefär på österrikarens nivå. Skillnaden är dock något förenklat att medan österrikaren dricker vin och inte blir berusad, dricker japanen sig berusad på starksprit. I Japan dricks det nästan dubbelt så mycket starksprit som i Sverige. Det mesta av män. Om Stefan Holmqvist verkligen inte känner till den japanska fyllekulturen rekommenderar jag att skriva strängen "japan alcohol" i någon lämplig sökmotor, exempelvis Google.

Stefan Holmqvists föreställningsvärld torde dock förbli fullkomligt opåverkad av de eventuella fakta han lyckas finna, för uppenbarligen "räknas" överhuvudtaget inte vad som faktiskt sker i Japan: När Stefan Holmqvist konfronterades med några exempel på japanskt kulturmörker lät han nämligen snabbt förstå att Japan minsann hör till "väst" även ur kulturell synvinkel och att förekomsten av "låga drifter" i den japanska kulturen kommer sig av att Japan "importerat vår debila skräpkultur".

Att det är socialt accepterat i Japan att män öppet sitter och läser porrtidningar på tunnelbanan är alltså enligt den Holmqvistska uppfattningen någonting som japanerna "importerat" från väst. Huruvida han hävdar detsamma om uppfattningen bland vissa svarta i Sydafrika att sex med en oskuld botar HIV är dock tills vidare lite oklart. Kanske tänker han sig att ryktet startades i Amsterdam, Cardiff eller Skövde?

Hursomhelst, Stefan Holmqvist räknar synbarligen till "väst" de länder där det finns dels de ekonomiska och tekniska resurser som krävs för att massproducera pornografi, kloak-TV och annat som betraktas som skräpkultur, dels råder politisk frihet att massproducera just sådant "ytligt skräp".

Och eftersom "väst" alltså består av de länder där det överhuvudtaget är möjligt att sprida ytligt skräp till massorna, och det förstås också sprids ytligt skräp till massorna i de länder där det går att sprida ytligt skräp till massorna, blir Stefan Holmqvists triumferande slutsats att väst minsann är jättemycket ytligare än allt annat. En oomkullrunkelig logik, givetvis, ehuru det reella värdet av Stefan Holmqvists skarpsinniga slutsats kanske inte står alldeles klart för alla och envar.

Exakt hur länge Stefan Holmqvist tänker sig att Japan har hört till "väst" är dessutom tills vidare lite oklart. Exempelvis pornografi har nämligen en ganska lång tradition i just Japan: Under Edo-perioden ungefär 1603-1868 producerade japanska träsnittsartister mängder av "shunga" explicita erotiska bilder, porrbilder och "enpon" porrtidningar. Så gott som samtliga japanska träsnittsartister deltog i hanteringen, eftersom porr gav betydligt mer pengar i fickan än "vanliga" träsnitt. Det fanns ingen motsvarighet i Europa under denna period.

Pornografi förbjöds dock i Japan i samband med - mirabile dictu - USAs ockupation efter andra världskriget. Det blev åter tillåtet omkring 1980. Så var det alltså med den "importen".

Stefans Holmqvist föreställningar rubbas dock givetvis icke av detta! Han skriver nämligen explicit i sin artikel om hur vi bör "höja ribban för vår kultur". Han använder alltså synbarligen helt andra kriteria och helt andra mått för "väst" än för resten av världen, och då får han förstås precis de resultat han själv önskar när han gör sina olika jämförelser: Att en schlagersångerska fotograferas naken i Sverige blir alltså ändå mycket värre än förekomsten av den japanske videohjälten "Våldtäkt-mannen". För väst är ju definitionsmässigt ytligt; i väst "bejakas" minsann våldtäkter "öppet och mångfacetterat"; väst är dåligt, förkastligt och uselt.

Stefan Holmqvists förmodligen allra skojigaste yttrande är när han skriver att "det tankefel jag dock tycker att Sirén gör, är att han tycks tro att det per automatik råder ett motsats- och konkurrensförhållande mellan olika kulturer. Någon rangordning. Någon poängskala." En aningen oväntad synpunkt, när den emanerar från en skribent som tycks ha tagit det som sin alldeles speciella uppgift att visa hur kulturen här i väst minsann är jättemycket ytligare än på alla andra ställen.

Till sist ett litet klargörande: Stefan Holmqvist ondgör sig i bittra och anklagande ordalag över mitt påpekande att i muslimska kulturer gäller ofta att kvinnorna inte tillåts befläcka "familjens heder", och Stefan Holmqvist ger exempel på bland annat kristna samhällen där denna inställning förekommer. Förvisso är det förstås så att fixeringen vid "familjens heder" även förekommer i andra kulturer än de muslimska, men vad jag känner till är det endast bland de muslimska kulturerna det förekommer någorlunda "ofta". Det är ju alldeles definitivt inte "ofta" förekommande bland kristna och judiska samhällen. Jag tror inte heller att det är "ofta" förekommande bland buddhistiska, taoistiska och hinduiska samhällen. Rätta mig dock gärna om jag skulle ha fel på den punkten.

Av Samuel Sirén 29 jun 2002 13:03